brunört
Prunella vulgaris
Brunört växer oftast på finkornig jord. Man ser oftast den betes- och tramptåliga arten på kulturmark: frisk eller fuktig betesmark, myrodlingar och fodervallar med stagnerande vatten, gräsmattor och trädgårdsland, stigkanter, åkerrenar och gårdsplaner. Den förekommer dock även i gles, ängsartad löv- och granskog samt på tuvor i alkärr. I havsstrandängar påträffas den i de övre, torrare delarna.
Funnen i 1396 rutor; tidigare uppgifter från 273 rutor. Mycket vanlig. – Ursprunglig.
Funnen i 1396 rutor; tidigare uppgifter från 273 rutor. Mycket vanlig. – Ursprunglig.
Första fynd
Tidigast angiven av Wåhlin (1769) från trakten av Jönköping ´uti ängar allestädes´.
Bygdenamn och bruk
blåsugor (Göteryd); bruna borrar (Göteryd); skogshumle (E. Fries ms 1810); rakelsört (Linné ms 1725). De båda först nämnda namnen hos Vide 1966.
Variation
En ljusgrön form med vita blommor påträffas ibland. Växten kan även ha rosa blommor.