parksmörblomma
Ranunculus acris subsp. friesianus
Mer information om arten

Parksmörblomma är ursprunglig i ett litet område i sydöstra Frankrike och västra Schweiz men spreds under senare delen av 1800-talet och i början av 1900-talet med gräsfrö till stora delar av Europa (Hylander 1943). Den är känd från ett 20-tal lokaler i Sverige och dröjer ännu kvar på fyra (Mora Aronsson 1999).

Första fynd

Först publicerad av E. Fries (1849 under namnet R. lanuginosus) från ´grannskapet af´ Kalmar Kalmar, baserat på ett fynd av D. G. Petersson. Två belägg finns i Elias Fries’ herbarium i UPS. De är odaterade men fyndet skulle ha gjorts 1846 enligt Westerlund (1852a). Petersson kunde senare inte återfinna växten (Hylander 1943). – Detta är det första fyndet av parksmörblomma i Sverige.

Utbredning

Inga aktuella uppgifter; tidigare uppgifter från 1 ruta (se primäruppgifter). – Tillfälligt inkommen.

Lokaler

Osäkra och oriktiga uppgifter. 
Jönköping Rogberga ´i en äng vid Tenhult´ 1879 (K. Johansson i UPS under namnet ***); belägget är en form av vanlig smörblomma ssp. acris. Genom okritisk etikettavskrift (Danius 1995) har denna lokal tyvärr kommit in i naturvårdslitteraturen. Uppvidinge Nottebäck; en opublicerad uppgift hos Scheutz (ms) under namnet R. acris f. Steveni (som under lång tid oriktigt använts för parksmörblomma) får i brist på belägg lämnas därhän (det är osannolikt att det rört sig om parksmörblomma).