Sedum ellacombianum
Japanskt fetblad kommer från Japan och Korea och odlas till prydnad på stenmurar och bergknallar. Växten liknar kamtjatkafetblad P. kamtschaticus men har ljusare gröna, breda, ibland motsatta blad (Burén 2000). Den utgör en enhetlig typ som har funnits i odling i Sverige åtminstone sedan 1930-talet. Liksom kamtjatkafetblad och gyllenfetblad P. aizoon saknar japanskt fetblad krypande basalskott. De tre arterna är nära besläktade och det är omtvistat hur de bäst skall avgränsas. I en ny flora över Japan räknas P. ellacombianus in under en varietet av gyllenfetblad P. aizoon (Ohba 2001).
Första fynd
Utbredning
Funnen i 6 rutor; inga tidigare uppgifter. Förbisedd eftersom arten uppmärksammades sent och bra beskrivningar saknas. – Kvarstående, utkommen eller förvildad; tills vidare att betrakta som tillfällig.
Lokaler
Samtliga lokaler.
Emmaboda Vissefjärda Klippingsbo i vägskälet till Medlen (4F3i 1134), vägkant, 1989 (PH under namnet S. aizoon, ombestämning TsB vid återbesök 2003).
Högsby Fågelfors Blankans kraftverk (5G8b 2716 ), stenslänt, 1990 (GB under namnet S. hybridum), 2003 (TsB, JC). Högsby Allgunnen, tomt i samhällets sydöstra del (5G5c 1229), vägkant nedanför stenmur där den odlas, 2003 (TsB, JC).
Kalmar Förlösa Lindsdal (4G8f 0444), trädgårdsavfallsplats, 2000 (Burén 2000). Kläckeberga Lindsdal O om idrottsplatsen (4G7g 4006), gammal avstjälpningsplats, 2000 (Burén 2000).
Västervik Gamleby se primäruppgifter.