strandveronika
Veronica longifolia
Märkligt är att den spontana förekomsten i skärgården förblev obeaktad till 1932, då Didrik Hedenlo upptäckte en förekomst i Oskarshamn Oskarshamn Ärnemar (belägg i OHN).
Strandveronika växer naturligt på strandvallar och blockiga och klippiga havsstränder i den yttre skärgården. Dessutom finns naturliga förekomster i nutid i Sävsjö Vrigstad, där arten växer i torräng på åskullar och tidigare ´bland buskar på ängar och vid berg i närheten af ån samt bland pors och stenar vid stränderna af de sjöar denna genomflyter, äfven på öar i dessa sjöar t.a.´ (Wetter ms 1894). Liknande inlandsförekomster existerar i Västergötland (Bertilsson m.fl. 2002). Huruvida arten varit spontan på ytterligare någon gammal smålandslokal undandrar sig bedömning.
De flesta förekomsterna av strandveronika i landskapet har dock sitt ursprung i odling. Som kvarstående uppträder arten i tomtgränser och på ödegårdar; den förvildas på vägrenar, banvallar, utkast, stränder av sjöar och bäckar samt vid diken, i snår och i grustag. Någon gång kan den bilda ganska stora bestånd på torr till fuktig mark.
Funnen i 136 rutor; tidigare uppgifter från 25 rutor. – Som ursprunglig sällsynt i klippskärgården söderut till Oskarshamn norra Misterhult (förr till Oskarshamn) och mycket sällsynt i inlandet (Sävsjö Vrigstad). Som förvildad sällsynt, ojämnt spridd i hela landskapet, huvudsakligen tillfällig men på enstaka lokaler bofast.
Strandveronika växer naturligt på strandvallar och blockiga och klippiga havsstränder i den yttre skärgården. Dessutom finns naturliga förekomster i nutid i Sävsjö Vrigstad, där arten växer i torräng på åskullar och tidigare ´bland buskar på ängar och vid berg i närheten af ån samt bland pors och stenar vid stränderna af de sjöar denna genomflyter, äfven på öar i dessa sjöar t.a.´ (Wetter ms 1894). Liknande inlandsförekomster existerar i Västergötland (Bertilsson m.fl. 2002). Huruvida arten varit spontan på ytterligare någon gammal smålandslokal undandrar sig bedömning.
De flesta förekomsterna av strandveronika i landskapet har dock sitt ursprung i odling. Som kvarstående uppträder arten i tomtgränser och på ödegårdar; den förvildas på vägrenar, banvallar, utkast, stränder av sjöar och bäckar samt vid diken, i snår och i grustag. Någon gång kan den bilda ganska stora bestånd på torr till fuktig mark.
Funnen i 136 rutor; tidigare uppgifter från 25 rutor. – Som ursprunglig sällsynt i klippskärgården söderut till Oskarshamn norra Misterhult (förr till Oskarshamn) och mycket sällsynt i inlandet (Sävsjö Vrigstad). Som förvildad sällsynt, ojämnt spridd i hela landskapet, huvudsakligen tillfällig men på enstaka lokaler bofast.
Första fynd
Tidigast noterad i slutet av 1700-talet av Ljungh (ms) från Aneby Lommaryd Skareda i trädgården och Marbäck Stalpet; åtminstone på den senare platsen troligen inte odlad. – Först publicerad från landskapet av Hartman (1820) men utan lokaluppgift.
Variation
De spontana förekomsterna i skärgården tillhör var. maritima, som har smala, djupt och vasst sågade blad med smalt killik bas, medan materialet från Sävsjö Vrigstad tillhör var. longifolia, som har bredare blad med brett killik till tvär bladbas. Odlat och förvildat material är mycket mångformigt och representerar såväl var. maritima som var. longifolia och troligen även andra, ej inhemska taxa; i någon mån kan variationen bero på hybridinslag från axveronika V. spicata. – Artens variation i Sverige behöver studeras närmare; möjligen har var. maritima sin sydgräns i Småland som spontan.
Lokaler
Spontana förekomster. Oskarshamn Misterhult Brunnskär (6H4b 4915), blockstrand, 1988 (RK, belägg i OHN); Brunnskär, NO-udden (6H5b 0510), 1988 (RK); Granskallen (6H6b 2529), nordvästra udden, 1988 (RK), 2004 (RK); Stora Vasskär, viken i N (6H7b 0515), stenig havsstrand ovanför driftvallen, 2001 (RK); Törnskär i NO (6H4b 4414), havsstrand, 4 stjälkar 1999 (RK). Oskarshamn Ärnemarsvikens strand 1932 (D. Hedenlo, belägg hos finnaren); Ärnemar, litet skär strax SO om dåvarande lotsplats 1958 (ÅR). Sävsjö Vrigstad (Scheutz 1864), 1865 (W. A. G. Wetter i LD under namnet V. spicata var. australis, ombestämning S. Erlandsson 1944 och S. Klotz 1981); Biskopsbo 1892 (A. Lindegrén i S), 1920 (L. M. Neuman i LD, bekräftad av S. Erlandsson 1944 och S. Klotz 1981), 1936 (A. Lindegrén i LD under namnet V. longifolia × spicata, ombestämning ThK 1994); ´Hafströms första äng´ 1919 (L. M. Neuman i LD, bekräftad av S. Erlandsson 1944); ´Köpstad och Biskopsbo´ (6E2e 0-0-), torräng (T. Appelqvist enligt Lindgren 1994); Lundholmssjön i N (6E2d 0040), strand, 1987 (BÖ ABC SK); Stenshult i SO (6E2e 1626), torrbacke, ås, 1987 (EP). Valdemarsvik Tryserum 600 m S Ekuddens brygga (7H7b 1745), strandklippa, 1983 (StK). Västervik Loftahammar Långskär, V-sidan (7H1b 3838), stenig klippstrand, riklig 1988, mera fåtalig 1992 (RK); Lövskären (7H5b 4949), brackvattensstrand, 1988 (StK); Måsholmen (7H6c 0805), grusig strandvall, 1986 (StK); Rönnskär (7H5c 2401), stenig strandvall, 1986 (StK); Trässö, vid bergklabbe (7H5b 0-3-), brackvattensstrand, 1980-talet (AMH); Tyrsholmarna, viken vid norra rutgränsen (7H4b 4946), brackvattensstrand, 1990 (RK). Västrum Rönnen (SSO Idö) i NV (6H9b 2631), strandklippor, 1991 (RK, belägg i LD).
Osäkra eller oriktiga uppgifter. Kalmar Kalmar stadens närmaste omgivningar (Moqvist 1848); ej accepterad av Westerlund (1852b) men medtagen hos Scheutz (1857). Senare belägg av förvildade förekomster från staden finns. Oskarshamn Misterhult Virbo trädgård (H. Holmgren i LD); exemplaret tillhör var. maritima, men var väl ändå rimligen odlat.
Osäkra eller oriktiga uppgifter. Kalmar Kalmar stadens närmaste omgivningar (Moqvist 1848); ej accepterad av Westerlund (1852b) men medtagen hos Scheutz (1857). Senare belägg av förvildade förekomster från staden finns. Oskarshamn Misterhult Virbo trädgård (H. Holmgren i LD); exemplaret tillhör var. maritima, men var väl ändå rimligen odlat.
