bymålla
Oxybasis urbica
Bymållan är en av de arter som en gång var relativt vanliga i södra Sverige men som idag i stort sett är försvunna. Den kräver mycket näringsrik mark och frihet från konkurrens. Särskilt växte den på gödselstäder och på gator i städer och byar (renhållningen var förr mycket bristfällig). Detta är också dess huvudbiotoper i Småland, men arten kan även dyka upp på skräpmark, exempelvis i hamnar och på soptippar. Uppgifter från Växjö Söraby och Oskarshamn Oskarshamn om förekomst i åker (Lindwall 1908, Österman ms 1863) får tas med en stor nypa salt.
I mitten av 1860-talet angavs bymållan vara vanlig i de södra delarna av Kalmar län och mindre allmän i de norra, medan den i inre Småland fanns sällsynt i städerna (Scheutz 1863, 1864, Sjöstrand 1863). I litteraturen från denna tid står det ingenting om någon minskning, men från 1900-talet finns det endast åtta uppgifter om bymålla, och ett par av dessa kan basera sig på fynd från sent 1800-tal. För Smålands del verkar alltså minskningen har infallit under 1800-talets sista decennier. De senaste uppgifterna är från Kalmar Kalmar Fredriksskans 1924–26, Ljungby Moskogen 2005, Mönsterås Mönsterås hamn 1938, Tingsryd Tingås soptipp 1999–2001 och Torsås Gullabo Stuvehyltan 1999. De tre första avser uppenbarligen nyimporter, de enda i sitt slag för Smålands del, medan förekomsten i Gullabo tydligen härrör från en aktiverad fröbank.
Arten är i Småland sällan noterad mera än en gång på varje lokal. Detta beror troligen inte på att den var obeständig utan på att den var så pass vanlig att botanister inte behövde söka den på kända lokaler. De många uppgifterna från mindre orter på landsbygden i början och mitten av 1800-talet kan inte förklaras med att frö kontinuerligt tillfördes från utlandet, som hävdas av Nilsson & Gustafsson (1979) – så tidigt köpte och sålde man inte vallfrö och utsäde i den utsträckningen. Malmgrens (1982) hypotes att arten skulle ha invandrat till städerna under 1700-talet för att sedan spridas till byarna under 1800-talet förefaller också mindre trolig för Smålands del. Arten visar i landskapet ingen särskild knytning till hamnstäder eller andra centra. Här förefaller den vara ett gammalt inslag i gårdarnas och byarnas flora.
Funnen i 3 rutor; tidigare uppgifter från 38 rutor. – Gammal kulturföljeslagare, bofast men utgången som sådan; nu tillfällig.
Bymålla är försvunnen från landet som reproducerande art (Gärdenfors 2005).
I mitten av 1860-talet angavs bymållan vara vanlig i de södra delarna av Kalmar län och mindre allmän i de norra, medan den i inre Småland fanns sällsynt i städerna (Scheutz 1863, 1864, Sjöstrand 1863). I litteraturen från denna tid står det ingenting om någon minskning, men från 1900-talet finns det endast åtta uppgifter om bymålla, och ett par av dessa kan basera sig på fynd från sent 1800-tal. För Smålands del verkar alltså minskningen har infallit under 1800-talets sista decennier. De senaste uppgifterna är från Kalmar Kalmar Fredriksskans 1924–26, Ljungby Moskogen 2005, Mönsterås Mönsterås hamn 1938, Tingsryd Tingås soptipp 1999–2001 och Torsås Gullabo Stuvehyltan 1999. De tre första avser uppenbarligen nyimporter, de enda i sitt slag för Smålands del, medan förekomsten i Gullabo tydligen härrör från en aktiverad fröbank.
Arten är i Småland sällan noterad mera än en gång på varje lokal. Detta beror troligen inte på att den var obeständig utan på att den var så pass vanlig att botanister inte behövde söka den på kända lokaler. De många uppgifterna från mindre orter på landsbygden i början och mitten av 1800-talet kan inte förklaras med att frö kontinuerligt tillfördes från utlandet, som hävdas av Nilsson & Gustafsson (1979) – så tidigt köpte och sålde man inte vallfrö och utsäde i den utsträckningen. Malmgrens (1982) hypotes att arten skulle ha invandrat till städerna under 1700-talet för att sedan spridas till byarna under 1800-talet förefaller också mindre trolig för Smålands del. Arten visar i landskapet ingen särskild knytning till hamnstäder eller andra centra. Här förefaller den vara ett gammalt inslag i gårdarnas och byarnas flora.
Funnen i 3 rutor; tidigare uppgifter från 38 rutor. – Gammal kulturföljeslagare, bofast men utgången som sådan; nu tillfällig.
Bymålla är försvunnen från landet som reproducerande art (Gärdenfors 2005).
Första fynd
Tidigast noterad på 1780-talet av Ljungh (ms) från Tranås Linderås Göberga samt Säby Snällebo och Säby. I den senare socknen är den senare sedd en gång, vid Säby smedja 1847 (Hällströmer ms 1847), – Först publicerad av Goldkuhl & Westerlund (1851) som mer eller mindre allmän i ´Smålands högtrakter´, vilket här innebär områdena öster och sydost om Vetlanda Vetlanda.
Lokaler
Samtliga lokaler. Alvesta Alvesta 1868 (Scheutz ms, Scheutz 1871). Aneby Lommaryd Degla, omkring husen, 1814 (Munthe ms 1814). Marbäck Råby (Scheutz 1871). Hultsfred Mörlunda Lundtorp ´ijemte en svinstiga´, 1824 (Lundwall ms 1824). Jönköping ej ovanlig (Gadamer ms 1919). Visingsö mellan hamnstället och Kumlaby 1817 (Forsander i Zetterstedt 1878a); prästgården vid gamla kyrkans mur (Zetterstedt 1878a). Kalmar Hossmo Binga 1875 (F. Ahlberg i PerBrahe, !ThK 2000, E. V. Ekstrand i GB, !P. Uotila). Kalmar ´utmed landsvägen åt Ryssby´ 1818 (Forsander ms 1812–20); allmän enligt Sjöstrand (ms 1831) och Westerlund (1852b); belägg från 1878, 1882, 1885 och 1889 (LD OHN och UPS); Fredriksskans 1924–26 (Snell 1929); Skälby 1884 (J. Ljunggren i OHN). Ljungby Ljungbyholm 1884 (C. M. Rydén i LD); Moskogen (4G7e 0227), soptipp, 2005 (BtN, E. Ljungstrand m.fl.). Ljungby Södra Ljunga Boarp, 1861 sparsam, 1864 ymnigare, även 1871, men ej 1874 (Strandmark & Strandmark ms 1870). Markaryd Hinneryd Hinneryd (Scheutz ms). Mönsterås Mönsterås hamn 1938, 1939 (Å. Domeij i OHN, !ThK 2001). Nybro Madesjö vägkanter, utan år (anonym enligt C. Mossberg ms); Flerohopp (Forsander ms 1820). Nässjö Flisby 1858 (Schmidt ms 1858). Oskarshamn Oskarshamn (Österman ms 1863). Sävsjö Vrigstad 1879 (F. Baggesen enligt Wetter ms 1894). Tingsryd Tingsås Elsemåla (4F2a 3816), soptipp, 1 ex, 1999 (BtN m.fl., belägg i LD), 2000 (BtN, belägg i S), 1 ex 2001 (Å. Svensson i S). Torsås Gullabo Stuvehyltan (4G1a 2742), uppgrävd trädgård, 1 ex 1999 (T. Eriksson BtN ÅW). Söderåkra 1875 (P. A. Westling i S); Kollinge (P. A. Westling enligt Hebert 1884); Påboda 1879 (R. Westling i S); Ragnabo 1893 (K. F. Dusén i UPS, bestämning P. Uotila 1991). Torsås Strömby 1887 (A. Andersson i OHN, !ThK). Tranås Linderås och Säby se primäruppgifter. Vaggeryd Hagshult Packebo (Forsander ms 1810b). Vetlanda Skirö (Scheutz 1871). Vimmerby Vimmerby Åbro, vid färgeriet (Lund 1863). Vaggeryd/Värnamo Hagshult/Fryele ´vid byar´ (Forsander ms 1809c). Västervik Gamleby 1864 (C. Björkman i UME); Ärneberg 1828 (Lagerberg ms 1829); Högsby gärde 1828 (Ringstrand ms 1829). Gladhammar Kilmare 1917 (Gustafsson ms 1923). Hjorted Nynäs (Östberg ms 1867). Västervik (G. Haglunds herbarium enligt Hård ms). Västra Ed Blidstena 1898 (A. A. W. Lund i Vvik). Växjö Hemmesjö 1897 (K. Sjöqvist enligt C. Mossberg ms). Kalvsvik Formetorp (Scheutz 1871). Söraby Bohus 1907 (Lindwall 1908). Växjö (E. Fries ms 1809), 1870 (Elmqvist ms 1871), 1895 (G. Köhler i S). Åtvidaberg Gärdserum Branthäll 1849 (Sondén ms 1850).
Oriktig uppgift. Vimmerby Locknevi 10-tals 1977 (G. Bruce enligt Nilsson & Gustafsson 1979; växten var trädgårdsmålla Atriplex hortensis och uppgiften dementerades av Nilsson & Gustafsson (1985).
Oriktig uppgift. Vimmerby Locknevi 10-tals 1977 (G. Bruce enligt Nilsson & Gustafsson 1979; växten var trädgårdsmålla Atriplex hortensis och uppgiften dementerades av Nilsson & Gustafsson (1985).
