ask
Fraxinus excelsior
Ask växer på våt till frisk, näringsrik mulljord, särskilt i sluttningar med rörligt markvatten. Större rena bestånd, t.ex. askkärr, är sällsynta; däremot bildar trädet ofta smådungar. Det växer också inblandat i ädellövskog och annan ängsartad löv- eller blandskog, särskilt alskog. Man ser det ofta i bryn, hagmark och snår.
Asken bidrar i hög grad till att förbättra jordmånen på sin växtplats. Dess torkade löv gav ett vinterfoder, som var av stor betydelse för djurens överlevnad. Många av de småländska askbestånden är ursprungligen planterade. Träden ställdes glest och marken mellan och under dem användes för slåtter. Lövskörden skedde under eftersommaren. För att öka skördarna och för att skapa bättre växling mellan ljus och skugga i ängarna formades trädkronorna till väldiga bollar. Sådana ´hamlade´ eller ´kupade´ askar påträffas fortfarande ganska ofta i vissa trakter och utgör där ett karakteristiskt inslag i kulturlandskapet. Traditionellt slåtterhävdade askängar är utomordentligt blomrika men tyvärr numera mycket ovanliga. Undervegetationen i förfallna askängar kan dock fortfarande vara rik med t.ex. smånunneört Corydalis fabacea och ibland Sankt Pers nycklar Orchis mascula.
Det ståtliga och vackra trädet har dessutom ofta planterats som vårdträd, i senare tid i alléer. Det frösår sig ymnigt och asksly uppkommer lätt på övergiven odlingsmark.
Funnen i 1372 rutor; tidigare uppgifter från 248 rutor. Mycket vanlig. – Ursprunglig.
Asken gynnas av den minskade hävden i vår tid och har ökat under 1900-talet (belagt t.ex. för Tingsryd Älmeboda, Karlsson & Nosslin 1994). – Det är ofta svårt att avgöra om ett askbestånd är ursprungligt eller förvildat; troligen är dock asken ovanlig som ursprunglig i stora delar av västra och centrala Småland.
Märkesträd. Smålands veterligen grövsta ask finns i Ljungby Ryssby Kopparemåla. År 2000 uppmättes dess omkrets i brösthöjd till 5,76 meter. Nästan lika grovt (5,50 m år 1998) är ett träd i Västervik Gamleby Kasimirsborg. – Sladö ask i Västervik Loftahammar (7H1b 2043) är monumental genom sitt utsatta läge i havsbandet. Den tjänade som sjömärke redan på 1640-talet (R. Karlsson 1985).
Asken bidrar i hög grad till att förbättra jordmånen på sin växtplats. Dess torkade löv gav ett vinterfoder, som var av stor betydelse för djurens överlevnad. Många av de småländska askbestånden är ursprungligen planterade. Träden ställdes glest och marken mellan och under dem användes för slåtter. Lövskörden skedde under eftersommaren. För att öka skördarna och för att skapa bättre växling mellan ljus och skugga i ängarna formades trädkronorna till väldiga bollar. Sådana ´hamlade´ eller ´kupade´ askar påträffas fortfarande ganska ofta i vissa trakter och utgör där ett karakteristiskt inslag i kulturlandskapet. Traditionellt slåtterhävdade askängar är utomordentligt blomrika men tyvärr numera mycket ovanliga. Undervegetationen i förfallna askängar kan dock fortfarande vara rik med t.ex. smånunneört Corydalis fabacea och ibland Sankt Pers nycklar Orchis mascula.
Det ståtliga och vackra trädet har dessutom ofta planterats som vårdträd, i senare tid i alléer. Det frösår sig ymnigt och asksly uppkommer lätt på övergiven odlingsmark.
Funnen i 1372 rutor; tidigare uppgifter från 248 rutor. Mycket vanlig. – Ursprunglig.
Asken gynnas av den minskade hävden i vår tid och har ökat under 1900-talet (belagt t.ex. för Tingsryd Älmeboda, Karlsson & Nosslin 1994). – Det är ofta svårt att avgöra om ett askbestånd är ursprungligt eller förvildat; troligen är dock asken ovanlig som ursprunglig i stora delar av västra och centrala Småland.
Märkesträd. Smålands veterligen grövsta ask finns i Ljungby Ryssby Kopparemåla. År 2000 uppmättes dess omkrets i brösthöjd till 5,76 meter. Nästan lika grovt (5,50 m år 1998) är ett träd i Västervik Gamleby Kasimirsborg. – Sladö ask i Västervik Loftahammar (7H1b 2043) är monumental genom sitt utsatta läge i havsbandet. Den tjänade som sjömärke redan på 1640-talet (R. Karlsson 1985).
Första fynd
Under sin öländska resa 1741 noterade Linné (1745b) ask dels mellan Uppvidinge Lenhovda och Nybro Madesjö Brånahult, dels på Blå Jungfrun i Oskarshamn Misterhult.
Bygdenamn och bruk
Bygdenamn. Namnet uttalades i allmänhet ask i södra Småland, äsk i norra. Ofta tillades -träd (Vide 1996). Aske respektive äske betecknade träddungen eller trädbeståndet (J. Christoffersson ms 1993b).