östersjömålla
Chenopodium striatiforme
Mer information om arten
C. strictum ssp. striatiforme; ölandsmålla
Östersjömålla är mycket lik svinmålla C. album men lägre och mera spärrgrenig med grenar redan från basen. Den är också småbladigare och småblommigare; fröna är bara ca 1,1 mm långa (svinmållans är ca 1,3 mm). På Öland och Gotland, där den växer på torr sandmark (t.ex. igenlagda åkrar), har den ibland ansetts vara ursprunglig (Hylander 1945b). Mera troligt är dock att växten har kommit in i relativt sen tid från Mellaneuropa, sannolikt till stor del med barlast (Uotila 1977).
Funnen i 2 rutor; tidigare uppgifter från 5 rutor. Mycket sällsynt men förbisedd. – Inkommen och sannolikt bofast på en lokal i Kalmar, där den setts under en period på 25 år.
Östersjömålla betecknas som starkt hotad på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005).

Första fynd

Först insamlad av A. Axel W. Lund 1875 i Västervik Västervik (belägg i S under namnet C. album, ombestämt av P. Uotila 1977). Fyndet publicerades av Uotila (1977). – Från Västervik även angiven av Almquist (ms 1975, under namnet C. album ssp. microphyllum) från tre lokaler: Hamnbangården, Skeppsbron och Varvsbangården, alla 1961. Belägg från Skeppsbron, järnvägsspår, 1961, finns i S, och bestämningen har bekräftats av P. Uotila 2000.

Lokaler

Samtliga lokaler. Högsby Högsby Berga station 1961 (E. Almquist i S, !P. Uotila 1977). Kalmar Kalmar Stationsvallen, grässlänt, insådd gräsmatta, 1968, 1969 (H. G. Bruun i UME, bestämning P. Uotila 1978); gräsvall nära järnvägsstationen (4G6g 1740) 1988 (BH, belägg i S, bestämt av P. Uotila 2000), gräsmatta (parkmark) vid Järnvägsgatan, 1993 (BH, belägg i OHN, bestämt av ThK 2000), 2003 (CrA). Ljungby Kalvskärsudd (Bottorps hamn) (4G4f 4011), grusplan vid liten båthamn, 2004 (JC, belägg i S, !ThK). Ljungby Södra Ljunga 1862 (J. E. Strandmark, bestämning P. Uotila 2000). Västervik Västervik se primäruppgifter.