grönstarr
Carex demissa
Carex tumidicarpa
Grönstarr växer på fuktig jord i halvsluten vegetation, gärna i måttlig skugga. Man påträffar den i lövsumpskog och skogskärr med rörligt vatten, i strandkärr, längs skogsbäckar, på sötvattensstrandängar samt i fuktdrag i betesmark. Arten är störningsgynnad och uppträder ofta på hyggen, dikeskanter, stigar, brukningsvägar och traktorspår.
Första fynd
Tidigast samlad 1867, dels i Ljungby Södra Ljunga av P. Strandmark, dels i Västervik Västra Ed av A. P. Gustafsson, allt enligt belägg i LD, ursprungligen bestämda till C. oederi [ärtstarr C. viridula] och ombestämda av A. Palmgren 1936 respektive ThK 1983). – Först publicerad av Lönnroth (1882) under namnet C. oedocarpa baserat på ett eget fynd i Nybro Madesjö mellan Brånahults station och gästgivargård 1881.
Utbredning
Funnen i 1287 rutor; tidigare uppgifter från 128 rutor (underrepresenterad eftersom arten länge var förenad med ärtstarr C. viridula). Vanlig till mycket vanlig, men med lägre frekvens längst i nordost och ej känd från Jönköping Visingsö. – Ursprunglig.
