våtarv
Stellaria media
Våtarv växer på torr till fuktig, helst kväverik, naken jord. Den är mycket vanlig som ogräs i trädgårdstäppor och åkrar, och den är besvärande som trädgårdsogräs på grund av sin snabba tillväxt och rika frösättning – å andra sidan hjälper den till att hålla fukten i markytan. Den växer också ymnigt kring gödselstäder, i betesfållor, i betad skog, på gårdsplaner, i åkerkanter och på skräpmark. Arten förekommer även på havsstränder, nämligen på tånggödslad öppen grus och sand samt på fågelskär.
Funnen i 1404 rutor; tidigare uppgifter från 189 rutor. Mycket vanlig. – Kanske ursprunglig, annars en gammal kulturföljeslagare.
Funnen i 1404 rutor; tidigare uppgifter från 189 rutor. Mycket vanlig. – Kanske ursprunglig, annars en gammal kulturföljeslagare.
Första fynd
Våtarven var en av de arter som Linné noterade vid sitt besök på Blå Jungfrun i Oskarshamn Misterhult 1741 (Linné 1745b under namnet Alsine media). Den kom dock först i tryck i Flora svecica (Linné 1745a) genom att det småländska namnet våtarv nämndes.
Bygdenamn och bruk
arv (i öster och sydost; Vide 1966), arve, narve, sarve (Södra Möre; Linder 1867), sarvgräs (Blackstad; Vide 1966); vassarv (i nordväst; ”vass” = vatten; Vide 1966); våtarv (Linné 1745a, Modéer 1785); hönsebet (Linné ms 1725), svinamjäll (åts gärna av höns och grisar; J. Christoffersson ms 1993b).
Variation
Kronbladens storlek varierar; ibland kan de vara nästan lika stora som hos släktingen bokarv S. neglecta, ibland kan de saknas eller vara rudimentära som hos blekarv S. pallida. Säkra skillnader mot dessa arter ger frönas storlek och skulptering samt märkenas längd (Nilsson i Jonsell 2001). Till skillnad från släktingarna producerar våtarv många generationer årligen och påträffas blommande året runt, till och med på vintern (om det är mildväder och barmark).