luddlosta
Bromus hordeaceus
Luddlosta förekommer på torr, sandig eller grusig jord. Ursprungliga växtplatser är hällmarker, grusåsar, backar, sandfält och havsstränder. I kulturmark anträffas luddlosta kring gårdar samt på brukningsvägar, betesmarker, industriområden och annan ruderatmark. Med frövaror har den kommit in i gräsmattor och fodervallar.
Första fynd
Tidigast noterad i slutet av 1700-talet från fem lokaler i Aneby (Ljungh ms under namnet B. secalinus β hordeaceus). – Först i tryck från Hylte Femsjö (E. Fries 1825–26) under namnet B. mollis.
Bygdenamn och bruk
vildhavre (Södra Ljunga; J. Christoffersson ms 1993b).
Variation
Luddlostan varierar mycket då det gäller växtsätt, höjd, hårighet och detaljer i småaxets byggnad. På hällmarker påträffar man ofta dvärgexemplar; de skiljer sig från följande underart på de upprätta stråna. Skillnaderna beror ofta på skiftande växtplatser, men det finns också ärftligt betingade raser, både inhemska och införda.
Utbredning
Funnen i 1305 rutor; tidigare uppgifter från 199 rutor. Vanlig i större delen av landskapet men sparsammare på höglandet och längst i sydväst. – Ursprunglig.