duvvicker
Vicia hirsuta
Duvvicker växer i regel torrt, på naken mark eller i gles vegetation. Vanliga ståndorter är torrbackar, markhällar på åkrar eller i betesmark, snårkanter, renar, gårdsplaner, trädgårdsland, vägkanter och skräpmark. Före den kemiska ogräsbekämpningen var duvvickern ett besvärligt ogräs i säd. Som åkerogräs har arten minskat, men den kan ännu påträffas rikligt i obesprutade åkrar på mager mark.
Första fynd
Först noterad av Linné 1741 på Blå Jungfrun i Oskarshamn Misterhult (Linné 1745b under namnet Cicer. Cracca minor).
Bygdenamn och bruk
snärje (Göteryd); kryle (Väckelsång); rödkniv (Drev). Namnen hos Vide 1966.
Utbredning
Funnen i 1249 rutor; tidigare uppgifter från 236 rutor. Mycket vanlig i större delen av Småland, men i väster och i östra fattigområdet bara ganska vanlig. – Gammal kulturföljeslagare.
