Hundäxing växer på torr till svagt fuktig mark. Arten är vanligast i starkt kulturpräglade miljöer som vägkanter, gårdar, skräpmark, åkerrenar, gläntor och bryn, men den förekommer även på mera naturliga ståndorter som gles lövskog och strandsnår. Den starkväxande arten gynnas av upphörande hävd och god näringstillgång och har blivit allt mera dominerande under 1900-talet.

Hundäxingen har använts som flerårig vallväxt i åtminstone tvåhundra år, och en stor del av dagens förekomster har säkert sitt ursprung i denna odling.