Toppjungfrulin är en östlig art, i Sverige med huvudförekomsterna i östra Skåne, på Öland och Gotland, i centrala Östergötland och Uppland. Den växer i låg, helst betad torräng på kalkrik mark och har under 1900-talet gått tillbaka starkt på fastlandet. Tre riktigt bestämda belägg existerar. Ett av dessa, Kalmar Kalmar 1870 (G. W. Montelin i GB, !ThK, !E. Ljungstrand), är kanske i själva verket taget på Öland. De båda andra kommer från Eksjö Eksjö och togs 1885 (O. Lagerkrantz i S) respektive 1891 (G. H. J. Dahl i S). Det är svårt att tänka sig att artens ekologiska krav har kunnat tillgodoses i Eksjö, som dessutom ligger långt utanför de områden där arten nu finns. Kanske rör det sig om feletikettering (i Dahls herbarium finns fler underligheter, jämför under styvt braxengräs Isoëtes lacustris och luddvedel Oxytropis pilosa).

Under 1800-talet var avgränsningen av toppjungfrulin ännu oklar. Följande uppgifter utan stöd av belägg kan därför inte godtas och är med stor sannolikhet felaktiga: 
Emmaboda Algutsboda (N. J. Scheutz enligt Fristedt 1863, Scheutz 1864). Jönköping Gränna sällsynt (J. E. Lundequist enligt Lundequist 1929). Kalmar Kalmartrakten ´ej sällsynt´ (Petterson ms 1850); ´flerest[ädes]´ (Westerlund 1852b); ´Calmar flerestädes, föröfrigt h. o. d. [i Kalmar län]´ (Sjöstrand 1863); Kalmar (Scheutz 1857). Ljungby Nygrantorp ´blått jungfrulin och rödlila toppjungfrulin´ (Johansson 1977); sannolikt avsågs den rödlila formen av jungfrulin P. vulgaris. Ljungby Berga Össlöv (Gadamer ms 1919). Ljungby (Scheutz 1864). Ryssby (Scheutz 1864). Södra Ljunga (J. E. Strandmark enligt Scheutz 1871), men ´finnes ej´ enligt Strandmark & Strandmark (ms 1870). Vetlanda Ökna Torpa, på backar mot Emån 1865 (Scheutz ms). Vimmerby Vimmerby Åbro 1856 (C. L. S. Lund ms 1856). Västervik Västervik Västervikstrakten flerstädes (Lundin 1933). Västervik Peru 1847 (Goldkuhl ms 1847); ett belägg (i UPS) samlat av Goldkuhl 1851 är dock en egendomlig form av vanligt jungfrulin P. vulgaris. Västervik Manäs 1854 (Heinrici ms 1854).