bunkestarr
Carex elata
Bunkestarr bildar stora tuvor i vatten eller på våt, ofta dyig jord. Arten är något näringskrävande och saknas i de fattigaste miljöerna. I sjöar växer den på stränderna eller i grunt vatten. Dessutom påträffas den vid åar och bäckar, i mader och andra kärr, på betesmarker samt i dammar och diken.
Första fynd
Sannolikt tidigast är Wåhlins (1769) rapport om Carex cespitosa från trakten av Jönköping ´på ängar´. Då innefattade begreppet C. caespitosa [tuvstarr] även bunkestarr C. elata, men eftersom tuvstarr är ovanligare än bunkestarr gäller Wåhlins uppgift sannolikt den senare. – Under namnet C. stricta (en synonym till C. elata) först noterad av Forsander (ms 1816) i Värnamo Fryele och Vaggeryd Hagshult och först publicerad av Lindeberg (1845) från Jönköping trakten av Gränna.
Bygdenamn och bruk
brestajg; flatstagg (båda namnen från Vissefjärda; Vide 1966).
Utbredning
Funnen i 1011 rutor; tidigare uppgifter från 193 rutor. Vanlig eller ganska vanlig utom i väster, i östra fattigområdet och närmast kusten, där arten är sällsynt. – Ursprunglig.
