bok
Fagus sylvatica
Mer information om arten

Boken växer på torr eller frisk jord, gärna i kuperad terräng. Den bildar täta skogar både på näringsrik och näringsfattig mark och förekommer även inblandad i annan lövskog och i granskog. Men den kan även växa fristående, t.ex. på betesmark, renar eller vägkanter. Bokens förmåga att överleva i mycket skuggig miljö kan endast jämföras med granens. I de flesta miljöer skulle boken med tiden bli en övermäktig konkurrent till alla andra träd om den tilläts utvecklas fritt. På en del för granen gynnsamma marker kan de båda arterna dock ha vuxit tillsammans under flera hundra år (Björkman 1998).

Boken är ett av de senast invandrade träden. Inte förrän för cirka 3000 år sedan torde den ha etablerat sig på enstaka platser i de södra och västra delarna av landskapet (Björkman 1996). Mer allmän blev den först omkring 500 e.Kr. Sin största utbredning nådde den troligen under tidig medeltid. Därefter har Smålands bokskogar decimerats kraftigt genom avverkning för att få ved och virke, för utvinning av pottaska och under 1900-talet för att ge plats åt ekonomiskt mer fördelaktig granskog – i trakter i sydligaste Småland, där boken dominerade för ett sekel sedan, ser man den idag mest som gles insprängning i kulturgranskog. I olika lagar har bokskogarna dock sedan 1960-talet skyddats från att ersättas med barrskog.

På sommaren är de tätt slutna bokskogarna fattiga på blommande växter, men på våren kan marken vara täckt av blommande mattor av vitsippor Anemone nemorosa. I näringsrika bokskogar i östra Småland påträffas inte sällan tandrot Cardamine bulbifera och myskmadra Galium odoratum. Gamla och döda bokar är viktiga för svampar, lavar, mossor och många lägre djur.

Märkesträd. Den grövsta kända boken i Sverige växte vid byn Århult i Högsby Fagerhult (O. Persson 1982). Dess omkrets i brösthöjd uppgavs vid en mätning 1912 till 15 alnar, vilket motsvarar 885 cm. Bröstomfånget hos en bok vid Hagelsrum i Hultsfred Målilla uppmättes 1939 till 810 cm (O. Persson 1982).

Nordgränsen för ursprunglig bok passerar genom Småland, men det är en diffus gräns, där antalet spontana bestånd successivt avtar mot nordost. Även i landskapets nordöstra delar påträffas bestånd, som möjligen är spontana. Det är ofta svårt att avgöra om en bokförekomst är spontan eller ej, eftersom arten sedan lång tid har planterats, först för att ge bete till svin (´av de berusande feta ollonen blir svinen feta men fläsket löst´; Linné 1755), senare som skogs- och prydnadsträd. Den föryngrar sig och sprids från odlade bestånd i hela landskapet.

En kartläggning av historiska och nuvarande förekomster av bok i socknarna inom Östbo och Västbo härader i västra Småland ges av Svenningsson (1992).

Första fynd

Wexionius (1650) nämner att ´quercubus & fagis´, alltså ekskog och bokskog, finns i Småland. – En tidig lokaluppgift gavs av Hagelberg (1766), där arten anfördes från Alvesta Mistelås.

Bygdenamn och bruk

Bygdenamn. Särskilt i södra och västra Småland kallades trädet bök (Vide 1966). Med boke och böke betecknades bokdungar (J. Christoffersson ms 1993b). Hestra, som är ett ganska vanligt ortnamn i nordvästra Småland, anses komma av ett gammalt dialektord för bokdunge (Hellquist 1948).

Variation

En form med svartaktigt röda blad, blodbok, odlas ibland som prydnadsväxt och har noterats några gånger under inventeringen. På en plats verkar den ha bildats spontant: Markaryd Markaryd Koddeböke (4D2b 3031): 1 ex, grott ca 1980 (Bo Hellström, belägg (två blad) från 1984 i LD, !ThK). Blodbok odlas nämligen inte i omgivningarna. Tyvärr blåste det lilla trädet ner efter att omgivande skog huggits (Bo Hellström, meddelat 2005). – Ett par lokaler där formen verkar ha förvildats anges nedan.

Utbredning

Funnen i 925 rutor; tidigare uppgifter från 334 rutor. Mycket vanlig söder om en linje GislavedBäckabyLenhovdaNybroHalltorp, nordväst därom ganska vanlig, i nordöst däremot ganska sällsynt och till stor del kvarstående eller förvildad. – Ursprunglig.

Lokaler

Lokaler för förvildad blodbok.
Alvesta Västra Torsås 200 m SO Tvetaryd (4E6f 3910), lövskog, 1985 (OS).
Aneby Adelöv 540 m V Nylyckan (7E6g 2432), grusgrop, 2006 (JJ).
Kalmar Kalmar strax N om Ölandsleden (4G6g 4233), talldominerad skog, numera trädgårdstipp, en halvmeterhög planta 2002, 2003 (TsB).
Tingsryd Urshult Grönteboda 300 m N Nyhemmet (4E1h 0738), vägren, 1990 (JEH LOC).
Värnamo Nydala 250 m V Brunnstorp (5E9b 0644), skogsbryn, 1984 (EvG MA MÅ TM).
Västervik Gladhammar S om Kallernäs ödetorp (6G8i 3807), litet ex i vägrenen, 2001 (RK). Loftahammar Norra Malmö, nära norra udden (7H2a 2909), klippskreva, ca 1989; år 2003 var den ca 4 m hög (allt RK).

karta