Boken växer på torr eller frisk jord, gärna i kuperad terräng. Den bildar täta skogar både på näringsrik och näringsfattig mark och förekommer även inblandad i annan lövskog och i granskog. Men den kan även växa fristående, t.ex. på betesmark, renar eller vägkanter. Bokens förmåga att överleva i mycket skuggig miljö kan endast jämföras med granens. I de flesta miljöer skulle boken med tiden bli en övermäktig konkurrent till alla andra träd om den tilläts utvecklas fritt. På en del för granen gynnsamma marker kan de båda arterna dock ha vuxit tillsammans under flera hundra år (Björkman 1998).

Boken är ett av de senast invandrade träden. Inte förrän för cirka 3000 år sedan torde den ha etablerat sig på enstaka platser i de södra och västra delarna av landskapet (Björkman 1996). Mer allmän blev den först omkring 500 e.Kr. Sin största utbredning nådde den troligen under tidig medeltid. Därefter har Smålands bokskogar decimerats kraftigt genom avverkning för att få ved och virke, för utvinning av pottaska och under 1900-talet för att ge plats åt ekonomiskt mer fördelaktig granskog – i trakter i sydligaste Småland, där boken dominerade för ett sekel sedan, ser man den idag mest som gles insprängning i kulturgranskog. I olika lagar har bokskogarna dock sedan 1960-talet skyddats från att ersättas med barrskog.

På sommaren är de tätt slutna bokskogarna fattiga på blommande växter, men på våren kan marken vara täckt av blommande mattor av vitsippor Anemone nemorosa. I näringsrika bokskogar i östra Småland påträffas inte sällan tandrot Cardamine bulbifera och myskmadra Galium odoratum. Gamla och döda bokar är viktiga för svampar, lavar, mossor och många lägre djur.

Märkesträd. Den grövsta kända boken i Sverige växte vid byn Århult i Högsby Fagerhult (O. Persson 1982). Dess omkrets i brösthöjd uppgavs vid en mätning 1912 till 15 alnar, vilket motsvarar 885 cm. Bröstomfånget hos en bok vid Hagelsrum i Hultsfred Målilla uppmättes 1939 till 810 cm (O. Persson 1982).

Nordgränsen för ursprunglig bok passerar genom Småland, men det är en diffus gräns, där antalet spontana bestånd successivt avtar mot nordost. Även i landskapets nordöstra delar påträffas bestånd, som möjligen är spontana. Det är ofta svårt att avgöra om en bokförekomst är spontan eller ej, eftersom arten sedan lång tid har planterats, först för att ge bete till svin (´av de berusande feta ollonen blir svinen feta men fläsket löst´; Linné 1755), senare som skogs- och prydnadsträd. Den föryngrar sig och sprids från odlade bestånd i hela landskapet.

En kartläggning av historiska och nuvarande förekomster av bok i socknarna inom Östbo och Västbo härader i västra Småland ges av Svenningsson (1992).