gäddnate
Potamogeton natans
Gäddnate växer oftast i sjöar, från klara eller humösa, näringsfattiga skogssjöar till näringsrika slättsjöar, och bildar där tillsammans med näckrosor en flytbladszon utanför vassbältet. I åar förekommer den särskilt i avsnitt där strömmen är svag, t.ex. i åkrökarnas innersidor, i utvidgningar eller nära mynningen, sällan i starkt strömmande vatten. Den är vanlig i myrgölar, dammar, torvgravar och stora diken och påträffas även i smågölar i skärgården.
Första fynd
Tidigast noterad i ett manuskript av den unge Linné (ms 1728) under namnet P. rotundifolium men utan lokal. Först publicerad av Linné (1745a), indirekt genom att det småländska namnet bläcken nämns. – En specifik lokal först omnämnd av Wåhlin (1769): ´almän i ån wid Strömsholm, Swattorp Soken [Jönköping Svarttorp]´.
Bygdenamn och bruk
bläcken (bl.a. Linné 1745a, E. Fries ms 1810), bläde (= ”stort blad”; jämför folkliga namn på missne Calla palustris); ålahugg (Väckelsång); sikblad (Lidhult, Vittaryd); abborratok (Västbo härad), gröntok (Dörarp; ”tok” betecknar flera olika insjöväxter); älteblad (Väckelsång; växten användes mot barnsjukdomen ältan). – Namnen utom det första från Vide 1966.
Variation
Späda exemplar från mycket näringsfattiga lokaler eller uttorkade ställen kan påminna om gräsnate P. gramineus eller bäcknate P. polygonifolius. Arten går dock alltid att känna igen på att bladen har en led (ett centimeterlångt, lite tunnare, blekt avsnitt) på övergången mellan skaftet och skivan.
Utbredning
Funnen i 1302 rutor; tidigare uppgifter från 244 rutor. Vanlig eller mycket vanlig. – Ursprunglig.