Doftschersmin, som kommer från sydöstra Europa och Turkiet, har odlats länge som prydnadsväxt. Den fanns i Nils Linnaeus’ trädgård i Älmhult Stenbrohult enligt en förteckning uppgjord av sonen (Linné ms 1732 under namnet Philadelphus Syringa alba, oäckta jasmin). Andra tidiga noteringar är från Nybro Madesjö Flerohopp 1818 (Forsander ms 1812–20), Vaggeryd Hagshult Packebo kryddgård (Forsander 1809b) och Växjö Söraby Varetorp och Växjö Solberget (båda Forsander ms 1811). Alltjämt är det en mycket omtyckt trädgårdsbuske.
Under inventeringen har doftschersmin framför allt noterats som kvarstående i ödeträdgårdar och tidigare planteringar samt på utkast, men den har en viss förmåga att spridas både med frö och med rotslående grenar.
Funnen i 135 rutor; tidigare uppgifter från 3 rutor (bortsett från odlade eller troligen odlade förekomster). Sällsynt men troligen långt från alltid antecknad. Uppgifter saknas från inre sydöstra Småland men i övrigt är arten regellöst spridd. – Tillfällig; kvarstående, utkommen eller förvildad.