Smålands flora - skavfräken

skavfräken

Equisetum hyemale

Skäfte
Skavfräken är starkt bunden till lätta och väldränerade jordar: grus, sand och mo. På sina ursprungliga växtplatser uppträder den oftast i anslutning till rörligt, mer eller mindre näringsrikt markvatten (marken kan dock ofta vara torr i ytan). Typiska växtplatser är sluttningar där grundvatten bryter fram, t.ex. branterna av isälvsterrasser, foten av åsar, sandiga åbrinkar och ravinkanter. Andra lokaler är lövkärr och sjöstränder. Skavfräken ses både på öppen mark och i tall- eller lövblandskog.

Arten är kulturgynnad och utvecklar gärna täta bestånd i vägslänter och övergivna grustag samt på banvallar och åkerrenar. En del sådana förekomster beror troligen på spridning med grus och sand från täktområden på åsar.

Första fynd

Först noterad 1741 av Linné i Eksjö Höreda Brännsmåla: ´Där växte det rätta skäftet vilt i myckenhet´ (Linné 1745b). – Ett stort bestånd, möjligen rentav det som Linné såg, finns 1300 m NV Brännsmåla (6F6a 0503), 2002 (AK SC).

Bygdenamn och bruk

skurgräs, skavgräs (Scheutz ms); växten har använts för att polera trä och tenn (Vide 1966). ”Kvinnfolk bruka henne myckit till att tvätta fat, tallrikar och andra käril med” (Månson 1628). – Att döma av vissa ortnamn har även namnet skäfte förekommit i Småland, exempelvis kan man i Vetlanda Ramkvilla se växten vid ingången till ravinen Skäftesfallshåla.

Utbredning

Funnen i 318 rutor; tidigare uppgifter från 81 rutor. Ganska vanlig i nordöstra Jönköpings län och nordvästra Kalmar län; ganska sällsynt i västra Jönköpings län (finns där särskilt på de mäktiga sandavlagringarna mellan Skillingaryd och Jönköping) och i mellersta Kalmar läns inland; i övrigt sällsynt. – Ursprunglig.

Lokaler

Lokaler i sydväst
Alvesta Skatelöv 400 m NNV till N kyrkan (4E8e 3248), dike, 50–100 ex 1989 (StJ).
Hylte Långaryd Nyby vid landsvägsbron över Nissan (5D5a 1804), lövbeskuggad sandig sänka vid å, 1989 (EbW ThK).
Lessebo Ekeberga Gransholm 900 m OSO det norra huset (4F9f 2316), lövslyskog i åbrink, mycket sparsam, 1987 (ThK). Hovmantorp 1876 (G. Lagerheim i UPS).
Ljungby Berga 475 m NO kyrkan (5D2h 2447), grundvattenpåverkad strandbrink, 1980-talet (IC), 55 strån 2005 (KW); Tykatorp 300 m VSV bygdegården (5D3j 1843), källa, 1982 (IC). Dörarp 450 m VNV kyrkan (5D3i 4903), bäckravin, litet bestånd, 1987 (IC), borta 2000 (granplantering; KW).
Ljungby vid nya kyrkogården 1969 (I. Christoffersson 1969b); Strömsnäs 800 m SSV till S den södra gården (5D0h 3027), Lagans västra brink, litet bestånd, 1980-talet (IC).
Uppvidinge Nottebäck 500 m SO Brännö (5F5b 2748), blockrik ängsmark, 1985 (KP, belägg i LD och OHN, !ThK). Älghult 400 m SSO Barkahult (5F3h 0101), slänt mot å, 1990 (LtS).
Växjö Bergunda Bergkvara gård (5E1g 0139), kanalkant, 1980-talet (CM).
Älmhult Virestad Eneryda 600 m V Kulla (4E7c 2601), järnvägskant mot kärr, 10 ex 1990 (StJ); Eneryda mekaniska industri (4E7b 2349), dike vid järnväg, mer än 10 ex 1991 (StJ). Älmhult Slätthult 150 m S viadukten (4D3j 2018), sandig järnvägsbank, 1983 (JEH).

Ej accepterade uppgifter
Hylte Femsjö (E. Fries ms 1810a); noteringen ´wäxer i watten´ tyder på att det har gällt någon form av sjöfräken E. fluviatile, och arten saknas i den tryckta Femsjöfloran (E. Fries 1825–26).
Kalmar Kalmar tämligen allmän (Westerlund 1852b) verkar otroligt, då inga andra uppgifter föreligger.
Växjö Växjö Kampen 1809 (Forsander ms 1809d); troligen oriktigt, eftersom lokalen saknas i Forsanders (ms 1820) otryckta smålandsflora.