stortimjan × backtimjan
Thymus pulegioides × serpyllum
Hybriden bildas lätt där stamarterna finns tillsammans. Stortimjan är känd från alla dess lokaler utom den i Gislaved Burseryd.
Första fynd
Först insamlad i Västervik Västervik vid Grantorpet 1855 (N. J. Scheutz i UPS). Därifrån finns också ett odaterat belägg (C. Holmgren & F. Holmgren i S, ombestämt av Lyka 1929). Båda exemplaren har godkänts som hybriden av J. Jalas 1947. – Ej tidigare publicerad från landskapet.
Lokaler
Inga aktuella uppgifter; tidigare uppgifter från 5 rutor. – Sannolikt tillfällig.
Samtliga lokaler. Allt material var från början bestämt till T. chamaedrys [stortimjan T. pulegioides] och bestämdes till hybriden av J. Jalas 1947. Gislaved Burseryd nära kyrkan, nedom kyrkbäcken, 1878 (K. A. T. Seth i S och UPS). Jönköping 1871 (J. E. Zetterstedt i UPS). Västervik Törnsfall 1863 (E. Wahlén i S, ett ex som inblandning på ett ark med stortimjan, ombestämt av Lyka 1929). Västervik 1875 (A. A. W. Lund i LD, ett ex som inblandning på ett ark med stortimjan); Grantorpet se primäruppgifter. Växjö Växjö 1878 (C. O. U. Montelin i S, ombestämning Lyka 1929).
Samtliga lokaler. Allt material var från början bestämt till T. chamaedrys [stortimjan T. pulegioides] och bestämdes till hybriden av J. Jalas 1947. Gislaved Burseryd nära kyrkan, nedom kyrkbäcken, 1878 (K. A. T. Seth i S och UPS). Jönköping 1871 (J. E. Zetterstedt i UPS). Västervik Törnsfall 1863 (E. Wahlén i S, ett ex som inblandning på ett ark med stortimjan, ombestämt av Lyka 1929). Västervik 1875 (A. A. W. Lund i LD, ett ex som inblandning på ett ark med stortimjan); Grantorpet se primäruppgifter. Växjö Växjö 1878 (C. O. U. Montelin i S, ombestämning Lyka 1929).