Bredkaveldun växer ned till en meters djup på dy eller gyttja i sjöar, gölar, åar och bäckar. Den förekommer även vid sanka stränder (även på gungfly), i kärr av olika slag samt i skärgårdens hällkar. Växten är vanlig i diken, dammar, lergropar, torvtäkter och grustag samt vattenhål i betesmark. Mera sällan uppträder den på myrodlingar och schaktad mark.

Bredkaveldun var ännu på 1930-talet en ovanlig växt, åtminstone i skogsbygderna. Artens våldsamma ökning har till största delen skett under senare hälften av 1900-talet genom fröspridning till områden som fått ett näringstillskott från diken och jordbruksmark. På 1980- och 90-talen har arten snabbt tagit små kärr på skogsbrandfält i besittning.