tallfibbla
Hieracium scandinaviorum
Tallfibbla är vanlig från Småland norrut till Dalarna och Uppland. Arten har en förkärlek för torr, ljusöppen mark, exempelvis torr tallskog och rasmark; den påträffas ofta på vägkanter och i skärningar.
Funnen i 54 rutor; tidigare uppgifter från 63 rutor. Vanlig i norr (saknas dock längst i väster), sällsynt i mellersta Småland, mycket sällsynt i sydost. – Ursprunglig.
Funnen i 54 rutor; tidigare uppgifter från 63 rutor. Vanlig i norr (saknas dock längst i väster), sällsynt i mellersta Småland, mycket sällsynt i sydost. – Ursprunglig.
Första fynd
Tidigast insamlad 1866 av G. R. Samsiö i Eksjö Höreda Broarp (belägg i S). – Först publicerad av Dahlstedt (1893) under namnet H. silvaticum * silvaticum från nio lokaler i Alvesta, Aneby, Jönköping, Nässjö, Vetlanda, Växjö och Åtvidaberg.
Lokaler
Sydliga lokaler. Alvesta Moheda 1877, 1880 (G. E. Hyltén-Cavallius i PerBrahe resp. S). Högsby Fagerhult N om Björkshult, vägkant, 1943 (G. Haglund i S); Uddaryd 350 m V om landsvägsskälet S om Fagerhult (5F7i 4907), nordvänd landsvägsslänt täckt med sprängsten, 1999 (JC). Kalmar Karlslunda Idehult 350 m SSV vägkorset (4G4c 1303), stenig lövbacke, 1991 (ThK, belägg i S). Nybro S:t Sigfrid Gräne (4G7c 1536), kant av bilväg i mager barrskog, 1989 (ThK, belägg i S). Uppvidinge Åseda Gassgöljhult (K. Johansson ms 1922). Växjö Drev Braås 1881 (G. E. Hyltén-Cavallius i S), 1898 (O. Köhler i S); Grännastämma 1881 (G. E. Hyltén-Cavallius i S).
