I Skandinavien är dvärglummer nordlig med sydliga utposter i Bohuslän, Västergötland och Östergötland, där den är bunden till kalkkärr (Albertson 1942). Tolf (1889) nämnde att dvärglummer i Ryssebo mosse förekom ´rikligt på dikenas sluttande kanter´. Den växte tillsammans med gräsull Eriophorum latifolium, snip Trichophorum alpinum och strängstarr Carex chordorrhiza, vilket tyder på att lokalen var ett rikkärr.

Dvärglummerns förekomst i Småland kan tolkas olika. Det kan ha rört sig om en sentida, spontan kolonisation genom långspridning, där myrdikningen skapade växtbetingelserna. Långspridning ter sig dock mindre sannolik, eftersom dvärglummerns honsporer är stora och avpassade för spridning med vatten (Øllgaard & Tind 1993). Det är därför mest troligt att dvärglummern var ursprunglig i Småland liksom andra nordliga rikkärrsarter som myrbräcka Saxifraga hirculus, kung Karls spira Pedicularis sceptrum-carolinum och fjällskära Saussurea alpina.