Hasseln har invandrat söderifrån ungefär 6000 år före Kristi födelse. Den växer på frisk eller torr, mull- och näringsrik mark. Oftast finns den som undervegetation i skog, helst i ängsskog med ek eller gran men också i mer trivial löv- och blandskog. Rena hasselbestånd, hässlen, är vanligast på mycket näringsrik mark. De har ofta uppstått sedan träden på platsen avverkats. Arten trivs i sluttningar med rörligt markvatten, i rasmarker och blockrika raviner, men förekommer också på torra och steniga backar i t.ex. beteshagar. Eftersom hasseln lämnade nötter och en näringsrik lövförna gynnades den i de gamla slåtterängarna; den brukar stå kvar när dessa nu växer igen. Hasseln odlas ofta i trädgårdar och parker, förr för nötternas skull, nu mest som prydnad.

Märkesträd. Vid Skräddarefall i Vimmerby Södra Vi står en hassel med ett stamomfång om 177 cm. Detta är den grövsta hasseln i landet (Torsten Ungsäter, Södra Vi, muntl).