ekorrbär
Maianthemum bifolium
Ekorrbär växer på torr till fuktig jord i ej alltför tät barr- eller blandskog, mindre ofta i ren lövskog (dock ser man ej sällan småbestånd i mager bokskog). Arten förekommer också i sluttningar med rörligt vatten, längs bäckstränder, i sumpskog och kanten mot myrar samt på socklar i alkärr. På betad mark uppträder växten gärna i närheten av block, i utkanten av snår eller inne i dungar. Den ses även på väg- och dikeskanter.
Första fynd
Tidigast omnämnd i en handskrift av Linné (ms 1728 under namnet Unifolium) bland växter ´som man dageligen ser uti Småland´. – Först publicerad från Oskarshamn Misterhult Blå Jungfrun (Linné 1745b under namnet Convallaria Unifolium); besöket gjordes 1741.
Bygdenamn och bruk
oäkta liljekonvalj (Torsås, Vide 1966), små liljekonvaljer (Hovmantorp, Vide 1966), skogskonvalj (Norrahammar, J. Christoffersson ms 1993b); skogskalla (Lönneberga, Bruce ms 2). Linné 1745a anger ikornebär.
Utbredning
Funnen i 1396 rutor; tidigare uppgifter från 314 rutor. Mycket vanlig. – Ursprunglig.