Smålands flora - brandlilja

brandlilja

Lilium bulbiferum

Brandlilja är ursprunglig i mellersta och södra Europa. Den har odlats som prydnadsväxt sedan mycket länge och fanns i trädgården vid Linnés föräldrahem i Älmhult Stenbrohult (Linné ms 1732 under namnet Lilium ungvibus petalorum barbatis, caule bulbifero [lilja med håriga kronbladsskaft och groddknoppsbärande stjälk], på svenska bramgula liljor). Arten är en av de vanligaste ´torpväxterna´, som mycket ofta står kvar vid husruiner och övergivna gårdar. Den är också vanlig i parker och kring kyrkogårdar. Numera ser man den även ganska ofta på gårdsplaner, åkerholmar och åkerrenar samt längs vägar.

Första fynd

Tidigast noterad från Tranås Linderås Göberga i slutet av 1700-talet av J. R. Bogeman enligt Ljungh (ms). – Först publicerad från Värnamo Fryele Näsbyholm i åkrar (E. Fries 1817–19).

Bygdenamn och bruk

Bygdenamn. Namnet har överallt i Småland varit kejsarkrona, ett namn som ännu är vanligt (Vide 1966, J. Christoffersson ms 1993b). Från Högsby har kanälskekrona antecknats (J. Christoffersson ms 1993b).

Variation

Vanlig brandlilja var. bulbiferum har groddknoppar i bladvecken och rödorange blommor. Saffranslilja var. croceum, som är ursprunglig i Frankrike och Italien, saknar groddknoppar och har mera gulaktigt orange blommor, en del av blommorna är hanliga, och fröhuset är skarpare kölat. Dessa varieteter har inte hållits isär under inventeringen, men båda finns och är bofasta i landskapet. Saffranslilja har endast rapporterats från tre rutor men verkar vara gammal i odling (tre av de fyra lokalerna är torpruiner).

Utbredning

Funnen i 790 rutor; tidigare uppgifter från 42 rutor. Vanlig i nordöstra hälften av Småland, ganska vanlig i sydvästra (längst i sydväst ganska sällsynt). – Förvildad; bofast.

Lokaler

Noterade lokaler för saffranslilja.
Jönköping Bottnaryd Spexhult i norr (7D2i 1503), beteshage, 1991 (BD).
Västervik Ukna torpruinen Petersborg 600 m V Västerhaga (7G7f 3922), kvarstående på igenväxande tomt, 1991 (BD, belägg i Vvik, !ThK). Västrum 500 m NO och 600 m NNO Frälsegården (6G8j 4004, 4204), torpgrunder, 1991 (AtT, belägg från den första platsen i OHN, !M. Widén).