Sumpbläddra förekommer i samma miljöer som blekbläddra men verkar sky mera näringsrikt vatten (med högre ledningsförmåga, Albinsson 1991b). Endast sällan har de båda arterna setts växa tillsammans.
Funnen i 105 rutor; tidigare uppgifter från 5 rutor. Mycket förbisedd. – Ursprunglig.

Den skarpögde Willgott Wetter tog upp denna hybrid i sin opublicerade flora över Sävsjö Vrigstad (Wetter ms 1894) med två lokaler: Ladsjön och Slättsjön. Från Ladsjön finns inget belägg, men däremot från Slättsjön 1861 (under namnet U. ochroleuca, nu i S); Göran Thor bestämde det 1988 till den då nybeskrivna sumpbläddran U. stygia, som till karaktärerna nog kan uppfattas som ett mellanting mellan dybläddra och blekbläddra.