Smålands flora - sommarvicker (aggregat)

sommarvicker (aggregat)

Vicia sativa subsp. angustifolia agg.

V. angustifolia var. angustifolia och var. segetalis
Liten sommarvicker växer främst på torr, välbetad eller trampnött, örtrik gräsmark, gärna på sand eller grus, ofta i sällskap med vårvicker V. lathyroides. Stor sommarvicker är däremot vanligast på åkerrenar, vägkanter och skräpmark, som trädgårdsogräs och som ogräs i sädesåkrar (mera förr än nu); den ses ibland i vallar och nysådda gräsmattor och sprids troligen med frövaror.

Vårt intryck är att liten sommarvicker är mindre vanlig än stor sommarvicker; möjligen är den också mera inskränkt till landskapets östra delar (Hård 1924).

Första fynd

Sommarvicker omnämndes först i en handskrift av Linné från 1728 under namnet Vicia semine rotundo nigro [vicker med runda svarta frön] – som ett exempel på en växt man ofta ser i Småland. Den första tryckta uppgiften är från Hylte Femsjö (E. Fries 1825–26).

Bygdenamn och bruk

Bygdenamn. Lokala namn som troligen syftar på sommarvicker är fuglavicker (E. Fries ms 1810a) och fesärta (Svarttorp; Vide 1966). Namnens förleder är nedsättande.

Variation

Blommorna är normalt purpurröda men kan någon gång vara vita.

Utbredning

Funnen i 869 rutor; tidigare uppgifter från 206 rutor. I öster vanlig till mycket vanlig (i SO); i övrigt ganska vanlig till sällsynt (i NV). – Gammal kulturföljeslagare (gäller båda underarterna; dock är liten sommarvicker möjligen ursprunglig vid kusten).