gråmalva
Malva thuringiaca
Mer information om arten

En östeuropeisk och västasiatisk art som odlats åtminstone sedan 1700-talet i Sverige, troligen främst i egenskap av läkeväxt. Den är bofast i nordöstra Östergötland och sydöstra Svealand. Gråmalvan omnämns som odlad i Hylte Femsjö av E. Fries (ms 1810). Ett belägg finns även från Högsby Högsby Berga 1890 (A. Mallander i UPS), förmodligen från odling; det är särskilt intressant eftersom arten ännu har en lokal i socknen.

Gråmalva betecknas som missgynnad på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005), men de småländska förekomsterna är knappast av intresse ur skyddssynpunkt.

Första fynd

Tidigast omnämnd från Västervik Hjorted i ett manuskript från tidigt 1800-tal (Wallman ms under namnet Lavatera): ´Hjorteds Prästgård utom Trädgården´. Uppgiften anges komma från Liljeblad, som dock inte nämnde arten i sin flora (Liljeblad 1816) annat än som odlad. Den publicerades först av Hartman (1832) och citerades i ett antal 1800-talsfloror tills Scheutz (1861) noterade ´säkert utgången vid Hjortheds prestegård´. Det finns inga belägg och förekomsten var troligen helt tillfällig.

Utbredning

Funnen i 2 rutor; tidigare uppgifter från 2 rutor. – Tillfälligt förvildad.

Lokaler

Högsby Högsby Öjemåla (5G6a 1314), tomtgräns, förvildad (odlad i trädgården), 1989 (JC), 15 små ex (3 blommande) 1994 (JC, belägg hos finnaren; Edqvist & Rühling 1996).
Kalmar Kalmar Moskogen (4G7e 0-2-), soptipp, 2004 (BtN m.fl., belägg i S).
Västervik Hjorted prästgården, se primäruppgifter. Västervik Västervik, ´säkerligen utkommen ur trädgården´ (Gustafsson ms 1923).

Osäkra uppgifter. 
Aneby Lommaryd Skareda ca 1800 (Ljungh ms); sannolikt odlad. Högsby Högsby Berga jämför ovan. Jönköping Rogberga V om Tenhults industriområde (6E9c 4308), skräpmark, 2005 (MtS, belägg i S); icke blommande, mest lik gråmalva. Kalmar Kalmar Berga vid offerkällan 1847 (Westerlund ms 1844–52); troligen oriktigt, då uppgiften ej togs med i tryck (Westerlund 1852b). Tingsryd Älmeboda (Mobrand ms 1932); troligen felbestämning (författaren nämner inte myskmalva M. moschata, som numera är vanlig i hela socknen).