bitterkrassing
Lepidium latifolium
Mer information om arten
Bitterkrassing är i nutid endast påträffad i klippskärgården, där den växer bland block och i klippskrevor, men nästan enbart på de minsta öarna och skären. Tidigare förekomster i kulturmiljö i Kalmar Kalmar och Västervik Västervik kan bero på förvildning eller import med barlast.
Bitterkrassingens huvudutbredning omfattar sydöstra Europa och stora delar av Asien, men dessutom finns arten längs Europas västkust och i södra Östersjön. Den har tidigare odlats som kryddväxt (med användning som pepparrot), och den har förmodats vara införd till sina väst- och nordeuropeiska lokaler (t.ex. G. Samuelsson 1921). De nutida småländska växtplatsernas utseende och belägenhet tyder dock på att den är spontan (även om den i Oskarshamn Misterhult har använts som köksväxt fram till 1900-talets mitt, Rühling 1997). Sydöstliga arter med en liknande isolerad areal i Östersjön är klibbglim Silene viscosa och vejde Isatis tinctoria.
Funnen i 7 rutor; tidigare uppgifter från 8 rutor. Spridd inom två mindre områden i Oskarshamn Misterhult (se Rühling 1997). Därutöver bara en enda aktuell förekomst (Västervik Västrum Bussenäsudd på Västra Eknö, 6H6a 3836, funnen år 1998 av RK). – Troligen ursprunglig (jämför ovan).

Första fynd

Först uppgiven från Västervik Västervik vid slottsruinen (H. Hederström enligt Linné 1755 under namnet L. sativum), men utgången redan i slutet av 1700-talet (Holmberger 1779).

Lokaler

Tidigare uppgifter. Kalmar Kalmar Fredriksskans (Sjöstrand ms 1831), ´fordom ymnig´ (Sjöstrand 1863, odaterat belägg i UPS); ´Stadsvallarne och längs kusten af fasta landet och på holmar (spsm)´ (Westerlund 1852b). Oskarshamn Misterhult Aspholmen [= Äspklubben?] vid Örö 1879 (A. A. W. Lund i LD S och Vvik); nära Figeholm (Hartman 1820), 1853–54 (A. A. W. Lund ms 1854); Stora Skaftvik (Holmberger 1779, ´emellan stenarne uti gyttiug sandör på en udde af stora Skaftviks-ängen, wid hafsstranden´), 1814 (Rosén i UPS, Rosén ms 1914, ´nära 3ne stenuddar vid Norra ändan af Stora Skafteviks äng´); nära Strupö 1889 (E. Adlerz & N. C. Kindberg i UPS); Svinskär talrika uppgifter och belägg från 1844 (A. Zantezon ms 1844) till 1893 (J. W. C. Stenhammar i UPS), 1920-talet (E. Almquist enligt Hård 1927); Örö talrika belägg och uppgifter från 1850 (Goldkuhl i GB) till 1900 (C. Pleijel i LD S och UPS); holme V om Örö 1867 (J. Edmark ms 1869); skär N om Örö 1889 (F. Elmqvist i S och UPS). Torsås Söderåkra holmen Fimpan, 1940-talet (Nyström ms). Västervik Västervik se primäruppgifter.
Ej accepterade uppgifter. Oskarshamn Döderhult ´norrut temligen allmänt uppåt Döderhult´ (Westerlund 1852a); troligen avsågs förekomsterna i Misterhult. Västervik Hjorted 1858–60 (Norberg ms 1860); minnesfel? eller odlat ex? Västrum ´Skaftviksängen utanför Västervik, ej vid Virbo´ (Liljeblad enligt Wallman ms) är nog en missuppfattning. Västervik Göljaholmen i SV (6H9b 4500), 7–8 m 1998, 2003 (RK); inplanterad. Västervik Marielundsviken (7H0a) (R. Karlsson 1991); inplanterad.