Malört har odlats sedan långt tillbaka som medicinalväxt; numera har den kommit ur bruk som sådan men omhuldas kanske här och där som brännvinskrydda. Man finner den ibland som kvarstående vid gammal bebyggelse. I landskapets torrare och varmare delar förvildas den lätt på torr, näringsrik och sandig, helst kväverik jord kring ladugårdar och uthus, i grustag, på åskullar, vägkanter, bangårdar och avfallsplatser. På gårdsnära betesmarker kan den ibland förekomma rikligt, eftersom den ratas av betesdjuren. Vid havet har den naturaliserats på driftvallar och steniga stränder.
Funnen i 584 rutor; tidigare uppgifter från 197 rutor. Vanlig i östra fjärdedelen av Småland, ganska vanlig mot blekingegränsen, i resten av landskapet ganska sällsynt. – Gammal kulturföljeslagare.