Hällebräken växer oftast i bergbranter, såväl i barrskog som helt öppet och gärna i sydläge, helst i klippspringor men inte sällan på tunt jordlager direkt på berget eller bland sten. Den kan också påträffas på hällmark, exempelvis i hagmark. Däremot är den – till skillnad från stenbräken Cystopteris fragilis – ovanlig i stenmurar och på rösen (lokalen i Älmhult Härlunda, en av landets allra sydligaste, är dock av denna typ). Arten gynnas av rikare underlag (i klippskärgården bunden till diabas).
Första fynd
Utbredning
Funnen i 317 rutor; tidigare uppgifter från 122 rutor. Vanlig till ganska vanlig i norra hälften av Småland, mycket sällsynt i södra hälften. – Ursprunglig.
Lokaler
De sydligaste lokalerna
Alvesta Moheda 1875 (G. E. Hyltén-Cavallius i LD OHN S och UPS); Klintaberg 1946 (H. Rickman i LD). Hylte Femsjö (E. Fries ms 1810a); se närmare under primäruppgifter.
Kalmar Kalmar Preusservallen (Sjöstrand ms 1831), ´inom, på och kring stadens murar´ (Westerlund ms 1840-talet), ´flerest. ss. stads- och slottsvallarne etc.´ (Westerlund 1852b), ´Calmar Stad och Slottsvallarne´ (Sjöstrand 1863).
Ljungby Berga Veka 475 m SV den västra gården (5D1h 0335), bergbrant, 1969 (I. Christoffersson ms 1969b), 1980 (IC). Lidhult Hunnsberget i SO-branten (4D9a 1803), klippspringor i stup, sparsam, 1980 (ThK).
Nybro Bäckebo Brantahallar (5G2c 4512), berghäll och brant mot å, 1988 (JC EF IzL).
Tingsryd Södra Sandsjö 150 m OSO Käckagöl (4F1c 3536), klippvägg, 1984 (ThK, belägg i S).
Uppvidinge Älghult Uvaklöva (5F3g 0909), bergvägg, 1984 (KP, belägg i OHN).
Växjö Drev 1880 (G. E. Hyltén-Cavallius i LD); Braås 1889 (J. P. Gustafsson enligt C. Mossberg ms). Växjö ´på klippor N. från Solberget´ 1810 (E. Fries ms 1810b), 1830 (J. Forsander i UPS).
Älmhult Härlunda 100 m SSV Björkesjömåla (4E3e 0326), gammal stenmur (stödmur mot backe), flera grupper 1989 (RgE), 4 tuvor 1992 (ThK, belägg hos finnaren).
