strandbeta
Beta vulgaris subsp. maritima
Strandbeta hör hemma på block- och stenstränder längs Europas västkust och vid Medelhavet. Till Norden har den kommit sent; först 1806 blev den känd från Danmark, och spridningen på den svenska västkusten började strax efter sekelskiftet 1900. Till Östersjöområdet har den kommit in några gånger med barlast.
Första fynd
Funnen i hamnen i Kalmar Kalmar 1866 (A. W. Thorén i S), 1878 (Stenbrokajen; K. J. Lönnroth i GB) och 1921 (Tjärhovet på barlast från Bordeaux; Blomgren 1922 under namnet B. maritima).
Lokaler
Inga aktuella uppgifter; tidigare uppgifter från 1 ruta (se primäruppgifter). – Tillfälligt inkommen.
Osäker uppgift. Oskarshamn Misterhult, vägkant, 1935 (J. Svensson & G. Svensson ms under namnet Beta vulgaris maritima); måste väl ändå ha varit en förvildad odlad beta.
Osäker uppgift. Oskarshamn Misterhult, vägkant, 1935 (J. Svensson & G. Svensson ms under namnet Beta vulgaris maritima); måste väl ändå ha varit en förvildad odlad beta.