I Småland har fläder odlats som läke- och nyttoväxt åtminstone sedan tidigt 1700-tal – arten fanns i prästgårdens trädgård i Älmhult Stenbrohult (Linné ms 1732 under namnet Sambucus arborea, foliis pennatis, serratis, på svenska hyll), och den upptogs bland allmänt odlade arter av Scheutz (1864). Man ser den ofta kvarstående – och ibland fortfarande omskött – vid ekonomibyggnaderna till äldre gårdar. I de högre delarna av Småland har arten dock svårigheter med klimatet, vilket framhölls av Wetter (ms 1894) för Sävsjö Vrigstad: ´planterad i apoteksträdgården – alstrar ej plantor, fryser vid stränga barvintrar ned ända till marken´. Vid kusten klarar arten däremot att förvildas och växer då helst på frisk eller fuktig, kväverik mulljord kring gårdar och annan bebyggelse, i skogsbryn och lövsnår, på vägkanter, hyggen och åkerrenar samt på utfyllnader och avfallsplatser. Den sprids med fåglar som äter bären.
Funnen i 635 rutor; tidigare uppgifter från 122 rutor. Ojämnt spridd. Ganska vanlig i större delen av Småland men ganska sällsynt på höglandet, i delar av Sunnerbo och i östra fattigområdet. – Förvildad; bofast.