kärrsälting
Triglochin palustris
Mer information om arten

Kärrsälting växer på fuktig eller våt, åtminstone någorlunda näringsrik, gärna översilad mark. I inlandet finner man den i närheten av källor, i översilningskärr, på mader och sjöstränder samt ibland på gungflyn. Oftast påträffas den i naturlig betesmark, men man kan också finna den i skogsmark samt i diken och på annan blottad mark. På havsstrandängar föredrar arten vikarnas inre, utsötade delar eller platser med sötvattensutflöde. – I skuggiga, översilade miljöer uppträder ibland rika vegetativa bestånd, som röjer sin närvaro genom att utsända en karakteristisk, saltaktig doft vid passage.

I inlandet minskar arten genom att betade fuktängar blir allt ovanligare.

Första fynd

Först omnämnd som småländsk i ett tidigt manuskript av Linné (1728) under namnet Triglochin, men utan lokaluppgift; sannolikt hade han sett den i Älmhult Stenbrohult. – Först i tryck hos Modéer (1767) från ´starr- och mavall´ (fuktig slåtteräng) i Kalmar Halltorp och Voxtorp.

Bygdenamn och bruk

saltgräs (E. Fries ms 1810a).

Utbredning

Funnen i 806 rutor; tidigare uppgifter från 192 rutor. Vanlig på höglandet och vid kusten, ganska sällsynt i ett bälte innanför kusten; i övrigt ganska vanlig. – Ursprunglig.

karta