Ängsruta växer på våt eller fuktig, näringsrik mark. Den är vanligast på tidvis översvämmad mark vid sjöar, åar och större bäckar, där den särskilt påträffas i strandskogsbryn eller i kanten av videsnår. Den förekommer också på öppna stränder eller bland block och stenar i strömmande vatten, i lövsumpskog, i högörtängar samt på sötvattenpåverkade havsstränder. Ängsrutan är i viss mån en vanhävdsart, som tilltar med minskande bete.
Första fynd
Utbredning
Funnen i 489 rutor; tidigare uppgifter från 172 rutor. Ganska vanlig i östra delen av höglandet och i de mellersta delarna av östra Småland, i resten av Småland ganska sällsynt. Särskilt i väster bunden till de större vattendragens närhet, vilket delvis förklarar den ojämna utbredningen. – Ursprunglig.
Lokaler
Osäkra uppgifter.
Hylte Femsjö (E. Fries ms 1810a); Algushylte (E. Fries ms 1811b); uppgifterna är troligen oriktiga, då arten ej tas upp från socknen i den tryckta Femsjöfloran (E. Fries 1825–26). Färgaryd Ekenäs 1810 (E. Fries ms 1810c); E. Fries hade vid denna tid en mycket osäker uppfattning om arterna i detta släkte. Södra Unnaryd kyrkogård 1810 (E. Fries ms 1810c); som föregående.
