höstfibbla
Scorzoneroides autumnalis
Höstfibbla växer öppet på fuktig till ganska torr jord. I havsstrandängar är den ofta talrik över högvattennivån. Närmare stranden finner man den särskilt i klippspringor. Arten anträffas också vid sötvattensstränder och på lågvuxna betesmarker i inlandet (både ogödslade och gödslade). Allra vanligast är den dock längs stigar och markvägar, i gräsmattor samt på gårdsplaner, renar och all slags ogräsmark.
Funnen i 1413 rutor; tidigare uppgifter från 224 rutor. Mycket vanlig. – Ursprunglig.
Funnen i 1413 rutor; tidigare uppgifter från 224 rutor. Mycket vanlig. – Ursprunglig.
Första fynd
Tidigast angiven av Linné (1745b), som såg växten allmänt i blom på väg mellan Växjö Växjö och Sävsjö Vrigstad i augusti 1741. En mera precis lokaluppgift hos Hagelberg (1766): Alvesta Mistelås.
Bygdenamn och bruk
fibler (E. Fries 1810); mjölkblomster (Mistelås; Hagelberg 1766).
Variation
Arten är mycket variabel. Stjälkarna kan vara höga och rikt greniga eller låga (ibland enkorgiga). Bladen kan vara nästan helbräddade eller mer eller mindre flikiga, ibland med mycket långa och smala bladflikar. Korgarna är i regel ganska sparsamt håriga men är ibland kala eller tvärtom tätt lurviga av svartaktiga eller gula hår. Former av olika utseende växer ofta tillsammans; de verkar vara extremformer i en steglös variation snarare än väldefinierade raser. Detta gäller även strandängarnas var. salinus, som anges vara lågväxt, ha kala korgar och något köttiga, nästan oflikade blad.