linrepe
Lolium remotum
Mer information om arten

Denna art fanns förr som ogräs i lin i stora delar av landet men är numera försvunnen. I Småland var den enligt Scheutz (1857, 1864) vanlig till spridd, men det torde främst ha gällt de västra, södra och centrala delarna. E. Fries (1825–26) angav att den var vanlig i Hylte Femsjö, och Forsander (ms 1810a) noterade från Vaggeryd Hagshult: ´På hemvägen [från Mjöhult till Packebo] fann jag … Lolium temulentum β muticum ömnigt i alla Linåkrar.´ Från nordöstra fjärdedelen finns det – trots Linköpingsstudenternas flit i fält sedan tidigt 1800-tal – däremot bara två uppgifter, och de gäller troligen samma fynd: Västervik Hjorted 1866 (J. P. Johansson i LD); Gissebo (Östberg ms 1867). – Arten fanns i landskapet ännu i början av 1920-talet, men då var den sällsynt eftersom linodlingen hade blivit omodern (Hård 1924). Det sista fyndet gjordes i Mönsterås Mönsterås 1928 (se lokalförteckningen).

Liksom klätt Agrostemma githago, purrhavre Avena strigosa och råglosta Bromus secalinus är linrepe ett utsädesburet ogräs; i det nordiska klimatet kan varken groddplantor eller frön överleva vintern ute (Jessen & Lind 1922–23). Arten kunde förekomma hos oss endast därför att en del av fröna följde med linets och såddes ut följande år tillsammans med detta.

I Småland är linrepet aldrig noterat från någon annan gröda än lin och inte heller från skräpmark.

Första fynd

Tidigast angiven från Småland av Linné (1745a), som angav att Lolium spicis aristatis, radice annua [repe med borstförsett ax och ettårig rot] förekom som ogräs bland korn och lin bland annat i Småland. Från mera bestämd plats angiven av Modéer (1767) från Kalmar Halltorp och Voxtorp: ´Under växandet och vid upryskningen måste Linet väl rensas ifrån ogräs, af hvilka Lolium temul. Tosvingel är det värsta, emedan det brytes hvarken i Bråken eller klyftan, och släpper icke ens i Häcklan´. [På 1700-talet skilde man ännu inte på linrepe och dårrepe L. temulentum.]

Bygdenamn och bruk

tåtel (E. Fries ms 1810a), lintåtel (Tofteryd; Vide 1966).

Utbredning

Inga aktuella uppgifter; tidigare uppgifter från 51 rutor. – Gammal kulturföljeslagare, bofast men nu försvunnen.

Lokaler

Socknar med fynd (lokaler 1900 och senare anges).
Alvesta Alvesta 1920 (C. Pleijel i S). Blädinge. Emmaboda Långasjö, sist 1902 (G. R. Elgqvist i OHN och UME). Gislaved Burseryd. Hylte Femsjö, sist ca 1924 (Hård 1924). Jönköping Gränna. Jönköping 1922 (S. Suneson i GB), 1924 (B. Hedvall i LD). Rogberga. Visingsö. Öggestorp. Kalmar Halltorp. Kalmar. Ljungby. Voxtorp. Ljungby Södra Ljunga. Mönsterås Mönsterås Kråkerum, linåker, 1928 (R. Sterner i S). Nybro Madesjö 1908 (S. O. Medelius i LD; vid prästgården bland lin enligt Medelius ms 1911). Nässjö Almesåkra. Barkeryd. Forserum Snuggarp, linåker, 1919 (G. Haglund i S). Nässjö Spexhult, linåker (Haglund ms 1920). Oskarshamn Misterhult. Oskarshamn Fallebo 1918 (G. Linderoth i OHN). Sävsjö Vrigstad. Tingsryd Södra Sandsjö Dångebo (Hård 1912). Torsås Gullabo mellan Bidalite och Gullaboby, linåker, 1923 (N. Blomgren i GB LD och S). Söderåkra. Torsås. Tranås Säby. Uppvidinge Lenhovda 1900 (F. Hagström i Calypso). Nottebäck. Vaggeryd Hagshult. Vetlanda Bäckseda. Lemnhult. Vetlanda Tabor 1919 (Hagström i LD). Värnamo Fryele Götagården 1919 (B. Nilsson i GB och S). Voxtorp Ulås, linåker (Hård 1920). Värnamo Mossle; Nöbbele; Västhorja, alla i linåker (Hård 1920). Västervik Hjorted. Växjö Berg. Dädesjö. Gårdsby. Hemmesjö. Växjö 1904 (G. Hyltén-Cavallius enligt C. Mossberg ms).

Oriktig uppgift. 
Jönköping Huskvarna inklusive Hakarp (Wirdemark & Thulin 1972); uppgiften baseras säkerligen på någon tanig form av engelskt rajgräs L. perenne.

karta