saltarv
Honckenya peploides
Saltarv växer på sandiga och grusiga havsstränder. Dess mattor, som bildas från ett underjordiskt stamsystem, bildar i regel den sammanhängande vegetationens gräns mot den vegetationsfria stranden. Artens frånvaro från en stor del av smålandskusten beror troligen på att lämpliga biotoper är sällsynta där (gamla förekomster i Oskarshamn kan antas bero på import med barlast).
Funnen i 20 rutor; tidigare uppgifter från 17 rutor. Ganska sällsynt vid havet från Blekingegränsen till Mönsterås samt kring Västervik. – Ursprunglig.
Funnen i 20 rutor; tidigare uppgifter från 17 rutor. Ganska sällsynt vid havet från Blekingegränsen till Mönsterås samt kring Västervik. – Ursprunglig.
Första fynd
Först noterad 1779 av Petrus Holmberger vid Västervik (P. Holmberger 1780 under namnet Arenaria peploides).
Lokaler
Uppgifter från Oskarshamns kommun. Oskarshamn. Oskarshamn Döderhultsvik (A. A. W. Lund ms 1854, L. Cederkvist enligt Sterner 1933).
Osäkra uppgifter. Oskarshamn ´saltarv´ hos Ejneby (1974) är troligen en felskrivning för saltnarv Spergularia salina (Rühling 1997). Döderhult 1911 (A. Johansson i OHN); arket är troligen feletiketterat, jämför under västkustarv Cerastium diffusum. Döderhult Smältevik ´saltarv´ hos J. Christoffersson (ms 1987) är en felskrivning för saltnarv.
Osäkra uppgifter. Oskarshamn ´saltarv´ hos Ejneby (1974) är troligen en felskrivning för saltnarv Spergularia salina (Rühling 1997). Döderhult 1911 (A. Johansson i OHN); arket är troligen feletiketterat, jämför under västkustarv Cerastium diffusum. Döderhult Smältevik ´saltarv´ hos J. Christoffersson (ms 1987) är en felskrivning för saltnarv.