jätterams
Polygonatum multiflorum × odoratum
Mer information om arten

Jätterams uppkommer någon gång spontant och kan då bilda vidsträckta bestånd i blockig, fuktig, mullrik lövskog. De flesta förekomster utgörs emellertid av övergivna trädgårdar, där växten odlats som prydnad, eller skogsbryn och vägkanter, dit den har kommit ut med avfall. – Hybriden är steril och bildar inga frukter. Fruktsättning uteblir emellertid ibland även hos föräldrarna, och hybriden diagnosticeras säkrast i blom, på de korthåriga ståndarsträngarna (långhåriga hos storrams, kala hos getrams). Den odlade formen är mycket storväxt.

Första fynd

Tidigast insamlad 1886 av P. Lindén i Torsås Söderåkra (belägg i LD, bestämt av PL 1980). – Först publicerad av Tycho Vestergren (1925b), som funnit ett odaterat herbarieex samlat av O. och G. Köhler i Växjö Växjö (finns i S; ursprungligen bestämt till storrams).

Utbredning

Funnen i 49 rutor; tidigare uppgifter från 4 rutor. – Som spontan mycket sällsynt; som förvildad sällsynt. Lokalerna är regellöst fördelade i landskapet.

Lokaler

Naturliga eller troligen naturliga, aktuella förekomster.
Alvesta Skatelöv 100 m NO Storegården (4E7f 3137), hassel - linddunge, 1989 (GW).
Hultsfred Virserum 200 m V Högalid (6F0h 3235), lundartad skog, 1986 (IB OS TmN).
Jönköping Huskvarna 400 m NO Kruthuset (7E1b 4842), bäckravin, 1978 (SgJ).
Kalmar Ljungby Ljungbyholm 550 m NNV åbron (4G6e 0910), lövskogsklädd holme i Ljungbyån, mycket riklig och vittspridd 1985 (ThK, belägg i LD).
Värnamo Tånnö 200 m VNV Färingsös nordostspets (5D5i 2721), åkerren, 1989 (IC).

Tidigare uppgifter.
Hultsfred Virserum Moren, lövskog, 1974 (S. Stenstorp & G. Nelin i LD). Jönköping Huskvarna/Hakarp (Wirdemark & Thulin 1972); 400 m N Klevaliden, 1970-talet (SgJ). Torsås Söderåkra se primäruppgifter. Växjö Växjö se primäruppgifter.

karta