rysk sodaört
Salsola tragus
S. kali ssp. ruthenica, S. ruthenica
Rysk sodaört skiljer sig från sodaört genom att bladen är långa, trådsmala och ej köttiga. Dess spontana utbredning går från södra Europa till Centralasien, men växten finns även naturaliserad i Mellaneuropa och Nord- och Sydamerika. Till Norden har den nästan helt kommit med spannmål, både från Nordamerika och Ryssland. Smålandsfynden har klart samband med spannmålshantering; detta gäller även för Barlastholmen i Kalmar Kalmar trots att arten där växte på en lagringsplats för sojabönor (Snell 1929).
Funnen i 1 ruta; tidigare uppgifter från 2 rutor. – Tillfälligt inkommen.
Rysk sodaört skiljer sig från sodaört genom att bladen är långa, trådsmala och ej köttiga. Dess spontana utbredning går från södra Europa till Centralasien, men växten finns även naturaliserad i Mellaneuropa och Nord- och Sydamerika. Till Norden har den nästan helt kommit med spannmål, både från Nordamerika och Ryssland. Smålandsfynden har klart samband med spannmålshantering; detta gäller även för Barlastholmen i Kalmar Kalmar trots att arten där växte på en lagringsplats för sojabönor (Snell 1929).
Funnen i 1 ruta; tidigare uppgifter från 2 rutor. – Tillfälligt inkommen.
Första fynd
Först insamlad av Leonard Haglund vid Ångkvarnen i Kalmar Kalmar 1918 (belägg i S under namnet S. Kali, bestämd till rysk sodaört av ThK 1989). Först publicerad av A. S. Trolander (1928a) under namnet S. kali var. tenuifolia från Växjö Bergunda Räppe järnvägsstation, varifrån det finns belägg från 1924 och 1925 (A. S. Trolander resp. P. Hyltén i LD, båda granskade av L. Jonsell).
Lokaler
Samtliga lokaler. Jönköping 150 m V stationen (7E1a 2823), bangård, 1 ex 1978 (MsT, belägg hos finnaren). Kalmar Kalmar Barlastholmen 1925 (A. Andersson i S, bekräftad av C. Blom 1937, A. J. Snell i OHN, bestämning T. Vestergren), 1926 (A. J. Snell i OHN under namnet S. kali, ombestämning ThK 2005; Fredriksskans 1924, 1925 (A. J. Snell i OHN under namnet S. Kali, ombestämda av ÅR 2001 och ThK 2005); Kalmar hamn 1929 (H. G. Bruun i UME under namnet S. kali, bestämd till rysk sodaört av ThK 1994); Ångkvarnen 1918 se primäruppgifter. Växjö Bergunda se primäruppgifter.