Kransrams är i Sverige en utpräglat västlig art, vars östgräns löper genom Småland. Den växer på måttligt fuktig till fuktig, näringsrik mulljord. Arten förekommer helst där luftfuktigheten är hög, i skuggig, oftast hasselrik löv-, bland- och granskog och uppträder gärna i rasbranter och sluttningar, på översilningsmark och vid stränder av vattendrag. Den gynnas av störningar i markskiktet och missgynnas av stark igenväxning med gräs och örter, liksom av bete. I slåttermark växer arten särskilt i de fläckar, där man eldade upp hopräfsat löv och bråte (Å. Carlsson 1991). På grund av sina tjocka jordstammar överlever växten utan svårighet årlig bränning. Uppgiften gäller Västergötland; även i Småland finns en knytning till slåttermark, men det är inte utrett hur genomgående detta är.
I skogsmark är kransramsen känslig för uttorkning och starkt ljusinsläpp. Dikning eller kalhuggning riskerar att slå ut förekomsterna.
Kransramsen har gått tillbaka påtagligt i sydvästra Småland under 1900-talet.
Första fynd
Utbredning
Funnen i 75 rutor; tidigare uppgifter från 61 rutor. Ganska sällsynt i ett bälte från Jönköping och östgötagränsen söderut till söder om Sävsjö (förr ända neråt Växjö), söder och väster därom sällsynt; saknas österut. – Ursprunglig.
Lokaler
Sydliga och östliga lokaler.
Alvesta Blädinge (Scheutz enligt Leffler 1866); Hult (Scheutz 1871). Moheda Grännaforsa (Scheutz 1881); Pukån 1875 (A. G. Ericsson i UPS). Skatelöv Sunnanvik (Scheutz ms); Vrankunge (Scheutz ms), flera belägg från 1895 (V. Svensson i LD) till 1926 (B. Svensson i BSvens).
Aneby Askeryd 600 m NNV Nybygget (7F1b 2505), stenig, fuktig blandskog, 1987 (JJ); 600 m N Sjöhester (7F1a 2449), stenig, fuktig skogsmark, 1988 (JJ).
Eksjö Eksjö Kvänsås 1898 (A. Stjernspetz i S).
Hylte Femsjö 1856 (E. P. Fries i UPS). Färgaryd Byås (5C4j 1445) ca 1995 (S. Maslo, belägg hos finnaren); Ekenäs 1810, 1811 (E. Fries ms 1810c, ms 1811b); kyrkogården 1810, 1811 (E. Fries ms 1810c, ms 1811b); prästgårdens lund 1915 (G. Lekander i LD och S); bland buskar i prästgårdens trädgård (F. Hård enligt Hård ms 1924). Långaryd (E. Fries enligt Forsander ms 1820). Södra Unnaryd 1893 (G. H. J. Dahl i S).
Ljungby Kånna Kvänjarp, lund, 1939 (I. Christoffersson i JC:s herbarium); 250 m NO Trulsäng (4D9h 4702), lövskog, 41 stjälkar 1989 (KW). Lidhult (C. Johansson & Widerström 1974). Ljungby 350 m V Höslänga (5D0h 0109), ädellövskog, ca 1990 (IC). Ryssby Holborna (Scheutz 1864) = Målaskogsberg (I. Christoffersson & Williams 1954, Williams 1963).
Markaryd Markaryd (Theorin enligt Scheutz ms 1864); 450 m NNV Marielund, nära banvallen och viadukten (4D1c 4838), skogsbryn, 1985 (TH, belägg hos finnaren, !ThK). Traryd Axhult V om Lagan, lundäng, 1936 (S. Andersen i S).
Sävsjö Hultsjö Kännestubba (J. A. Sandblom enligt Sterner ms 1); 350 m NNV Allgunnaryd kvarn (5E9f 3245), hasselslänt, 1991 (AN GW).
Vetlanda Bäckaby 600 m S Gudmundsås (5F9a 3608), lövholme intill åker, 1982 (HA); Rösås (5E9j 3533), östvänd åkerbrant, 1980 (NsE). Bäckseda 1900 (K. Holm i LD). Lemnhult Haga 1870 (C. Lindman i S). Ramkvilla 200 m S Lövås (5E8j 3506), rasbrant, ca 1983 (TF). Vetlanda 400–500 m SSV Ekelund (6F2c 2120), bäckravin och dikesvall, 1995 (MM); Krassaberg (6F2c 1318), hasselbacke, 1998 (MM).
Växjö Bergunda Furubo (P. Hyltén enligt Brundin ms 1926). Ormesberga Svanås (Hyltén-Cavallius enligt Elmquist ms 1871). Tolg 200 m SSO Söratorp (5E5h 4412), hassel-lindslänt, 1990 (GW OS). Öjaby Nöbbeled (E. Melander enligt Scheutz 1885). Ör (C. Melander enligt Scheutz 1864).
Älmhult Göteryd Lilla Ryd (Scheutz 1871).
