ängsögontröst
Euphrasia officinalis subsp. monticola
Underarten har dokumenterats från spridda lokaler i Mellaneuropa och på Brittiska öarna, i Sverige (där den sist sågs 1939) från enstaka lokaler norrut till Södermanland. Den var knuten till slåtterängar på fastmark (T. Karlsson 1982) och dess försvinnande beror på att denna förr mycket vanliga biotop nu nästan är borta. Hård (1924) angav, säkert baserat på de båda av honom upptäckta lokalerna i Södra Sandsjö, biotopen till ´fuktiga ängar´.
Ängsögontröst finns med bland försvunna växter på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005).
Namnförbistring. När epitetet montana användes i äldre litteratur (exempelvis Moqvist 1848) avser det inte ängsögontröst utan vanlig ögontröst E. stricta var. brevipila; sitt genomslag i den moderna betydelsen fick det inte förrän genom Wettstein (1896).
Ängsögontröst finns med bland försvunna växter på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005).
Namnförbistring. När epitetet montana användes i äldre litteratur (exempelvis Moqvist 1848) avser det inte ängsögontröst utan vanlig ögontröst E. stricta var. brevipila; sitt genomslag i den moderna betydelsen fick det inte förrän genom Wettstein (1896).
Första fynd
Först insamlad 1864 i Emmaboda Algutsboda (N. J. Scheutz i UPS). – Först publicerad under namnet E. rostkoviana f. simplex av Hård (1912) från två lokaler i Tingsryd Södra Sandsjö (se lokalförteckningen); korrekt identifierad (under namnet E. montana) först hos Hård (1924), som på sin karta hade med alla nu kända småländska lokaler utom Forserum.
Variation
Ängsögontröstens kännemärken – tidig blomning och frösättning, få grenar, stjälk med få och långa ledstycken – utgör anpassningar till slåtterängsmiljön. Det är möjligt att ängsögontrösten uppkommit på olika ställen inom sitt uppsplittrade utbredningsområde i samband med ängsbruket. Småländsk ängsögontröst, som har mindre blommor och något fler ledstycken på stjälkarna än ängsögontröst från Skåne och västligaste Sverige (T. Karlsson 1982), skulle då kunna ha utvecklats ur finnögontröst ssp. fennica (som når Småland från nordost), medan de skånska och västsvenska skulle kunna stå närmare stor ögontröst ssp. rostkoviana (som når dessa områden söderifrån). Alternativt kan skillnaderna bero på olikheter mellan lokalerna, exempelvis i tidpunkt för slåtter eller tillgång till pollinerande insekter.
Lokaler
Inga aktuella uppgifter; tidigare uppgifter från 6 rutor. – Gammal kulturföljeslagare; utgången; den senaste uppgiften är från 1911.
Samtliga lokaler. Emmaboda Algutsboda se primäruppgifter. Långasjö 1902 (G. R. Elgquist i LD S och UPS). Nässjö Forserum 1899 (O. R. Holmberg i LD). Nässjö Hanskeryd 1909 (A. Hülphers i S). Tingsryd Södra Sandsjö 1911 (F. Hård i GB LD S och UPS); Hemmingsmåla; Hensmåla (båda Hård 1912).
Samtliga lokaler. Emmaboda Algutsboda se primäruppgifter. Långasjö 1902 (G. R. Elgquist i LD S och UPS). Nässjö Forserum 1899 (O. R. Holmberg i LD). Nässjö Hanskeryd 1909 (A. Hülphers i S). Tingsryd Södra Sandsjö 1911 (F. Hård i GB LD S och UPS); Hemmingsmåla; Hensmåla (båda Hård 1912).