flotagräs
Sparganium gramineum
Mer information om arten

S. friesii
Flotagräs växer på ganska djupt vatten (ned till åtminstone ett par meter) i näringsfattiga och klara sjöar, mycket sällan i åar. De av vind och vågor parallellt ordnade, ytterst smala och långa bladen bildar ofta en flytbladszon utanför vassarna. Arten verkar vara mycket känslig för förändring av vattenkvaliteten.

Osäkerheten är stor när det gäller artens nutida frekvens. Den är svår att finna utan båt eller kanot och har därför sannolikt förbisetts av många inventerare. Vi vet inte om äldre tiders botanister var båtburna i större utsträckning än dagens; om det var så, kan det vara förklaringen till den tidigare högre fyndfrekvensen. I båda fallen underskattades säkerligen det verkliga antalet lokaler starkt. Till detta bidrar också att blomningen ofta uteblir så att arten inte kan identifieras med full säkerhet. – Å andra sidan kan de frekvensuppgifter som finns vara för höga, eftersom de delvis kan vara grundade på flotagräshybrider eller flytbladsformer av smalbladig igelknopp S. angustifolium eller igelknopp S. emersum. – En målinriktad inventering för att fastställa den nutida frekvensen av artrent flotagräs är påkallad. Troligen har växten minskat till följd av sjösänkningar, näringsberikning, försurning samt mörkfärgning av sjövattnet efter skogs- och våtmarksdikningar (Georgson 1997). Bete av kanadagäss har dessutom lokalt utplånat arten.

Första fynd

Tidigast omnämnd i en handskrift av den unge Linné (ms 1728) bland växter som man ´dageligen ser uti Småland, men aldrig uti Skåne´ under beteckningen ´Sparganii forsan species. Vulgo Gramen aqv: fluitans cum longissimis panicula [vanligt flytande vattengräs med mycket lång blomställning]´. – Först publicerad från Småland i lapplandsfloran (Linné 1737, som S. natans) och i Öländska Resa (Linné 1745b, som S. natans) angiven från en specifik lokal, Älmhult Stenbrohult ´i sjön Möckeln ej långt från landet´. Ännu under 1970-talet fanns arten i Möckeln (S. G. Nilsson och I. Nilsson 2004).

Bygdenamn och bruk

Bygdenamn. Det rikssvenska flotagräs är från början ett småländskt bygdenamn, först angivet av Linné (1745a).

Utbredning

Funnen i 103 rutor (belägg från 49 rutor); tidigare uppgifter från 118 rutor (belägg från 64 rutor). Sällsynt i större delen av landskapet, saknas nära kusten och i sydost; ytterst få aktuella uppgifter från norra Småland. – Ursprunglig.

karta