Långstarr växer på torr till ganska torr mulljord. Den växer gärna i sydsluttningar, ibland solöppet men helst i måttlig eller rentav ganska djup skugga. Man finner den i lövbackar och bryn, särskilt med ek och hassel, i lövklädda bergbranter och i buskrika betesmarker liksom i torrängar samt på åkerrenar och vägkanter. Arten är troligen beteskänslig och har sannolikt ökat under 1900-talet på grund av igenväxningen.
Första fynd
Utbredning
Funnen i 152 rutor; tidigare uppgifter från 34 rutor. Endast i östra Smålands kusttrakter: ganska sällsynt i de södra, ganska vanlig i de mellersta och norra delarna. – Ursprunglig.
Lokaler
Ej accepterade uppgifter.
Jönköping Gränna 1854 (C. J. Lindeberg i OHN under namnet C. virens); belägget är korrekt bestämt, men eftersom det inte finns några andra uppgifter från dessa trakter – ej heller från östgötasidan – rör det sig kanske om etikettförväxling.
Följande uppgifter från inre Småland, i regel under namnet C. Leersii, baseras sannolikt på de nära släktingarna piggstarr C. spicata eller snårstarr C. pairaei.
Hylte Femsjö (Hård 1924). Jönköping Gränna (Hård 1924, Lundequist 1929); baseras sannolikt på belägg samlade av H. Karlson 1890 (GB LD UPS); de har ombestämts till piggstarr C. spicata av P. Hartvig, ThK resp. C. G: Alm); S om Kranstorpet; O om Sjövik (båda Salinder & Svensson ms 1925). Mulseryd Komosse (Osvald 1923). Nässjö Nässjö (Haglund ms 1920). Tingsryd Väckelsång allmän, 1920-talet (B. Svensson 1994). Älmeboda 1872 (Elmquist ms 1871 under namnet C. muricata var. virens). Uppvidinge Lenhovda allmän 1944 (Lindstam 1948). Nottebäck allmän (K. E. Samuelsson ms 1928). Värnamo Värnamotrakten allmän (Hård 1920). Växjö Berg Sandvik, nära sjön Stråken (Falck ms 1928). Älmhult Stenbrohult allmän (N. Johnsson 1929 och ms).
