Luddvicker är ett försvinnande åkerogräs, som främst växer på lätt, torr, gärna sandig jord. Växten har måttliga näringskrav och är knappast kalkfordrande. Den är höstgroende och som ogräs därför vanligast i höstsådda grödor – åtminstone i äldre tider sågs den oftast i råg.
I vår tid kan luddvicker visserligen ännu ses i åkrar i landskapet, särskilt i sydöstra Smålands kustområden, men åkerförekomsterna är små och individfattiga. Under inventeringen rapporterades växten oftare från andra miljöer, framför allt åker- och vägkanter, tippar och gårdsområden. I de flesta fall handlar det troligen om rester av tidigare förekomst som åkerogräs, men i något fall kan det vara fråga om insådd på nya vägslänter.
Växtens tillbakagång som ogräs verkar i landskapet ha börjat efter andra världskriget. Från 1820-talet och fram till 1940-talet finns mycket talrika noteringar om luddvicker som åkerogräs, men nästan inga rapporter om fynd i andra miljöer. Efter 1949 dominerar däremot sådana helt – av totalt elva fynd 1950–77 är endast ett från åker.
Luddvicker har försökts som vallväxt (Lyhagen 1991) och det har hävdats att växtens tillbakagång i Sverige huvudsakligen skulle bero på att man slutat odla den (Mora Aronsson 1995). För Smålands del ter sig detta inte troligt, eftersom arten knappast har odlats i nämnvärd omfattning. De mest negativa faktorerna är snarare ökad användning av bekämpningsmedel och ändrade växtföljder.
Förekomsterna utanför åkermiljö ter sig inte i längden livskraftiga och det är troligt att minskningen fortsätter.
Första fynd
Utbredning
Funnen i 71 rutor; tidigare uppgifter från 132 rutor. Tidigare spridd i stora delar av Småland men ovanlig i de västra delarna. Nu ganska vanlig i sydöstra Kalmar län, sällsynt längre norrut nära kusten, kring Hultsfred Virserum och sydost och öster om Vättern. – Gammal kulturföljeslagare.
Lokaler
Aktuella uppgifter från Jönköpings län.
Jönköping Huskvarna 100 m O kyrkan (7E1b 3235), grässlänt, 1991 (MgE TsK IB, belägg i OHN, !ThK), 1995, 1996, 1998 och 1999 (allt RgL); 300 m NV kyrkan (71b 3236), kulturmark, 1978 (RC SgJ); 600 m SV Rumlaborg (7E1b 3032), igenvuxen åker, 1978 (RC); 600 m NO Rumlaborg, f.d. grustag, 1980 (SgJ). Järstorp 300 m SO Klämmestorp (7D1j 3244) 1980 (SgJ). Jönköping Barnarpsgatan (7E1b 1217), vägslänt, stort bestånd, 1998, 1999 och 2000 (H. Bjurulf); Torpa vid Katolska kyrkan (7E1a 1-1-), rabatt, 1998 (Helen Bjurulf). Ljungarum Haga 300 m VSV Skogskyrkokapellet (7E0a 4410) 1981 (S. Pettersson). Rogberga 50 m SO kyrkan (7E0b 1944), vägren, 1989 (GW SK BjW), även 1995 och 1996 men ej 1994, 1997–2000 (allt RgL). Skärstad 800 m V Bosgård (7E3b 1038) 1980 (B. Fingalsson).
Tranås Adelöv 400 m S Knutstorp (7E5g 3745), torr sandig åkervall, 3 ruggar 1992 (JJ, !PL), ej sedd 1994 (JJ). Säby 400 m NO Haga (7E6j 2443), utfyllnadsmark, 3 ex 1993 (JJ, belägg i LD, !PL) sedd även 1995 och 1997–99 men ej 1994, 1996 och 2000 (JJ); 450 m NNV Malingskog (7F7a 2019), skräpmark, 2 ex 1992 (JJ, !PL), ej sedd 1994–99 (JJ).
Felaktiga uppgifter.
Unga skott av backvicker V. cassubica är påfallande täthåriga och har ibland tagits för luddvicker. Uppgifter från Växjö Hemmesjö Åryd (Mossberg 1983) och Växjö (Mossberg 1984a) baseras på sådana förväxlingar. – Uppgiften Jönköping Hakarp Huskvarnabergen 1979 (Thorell 1985) har återtagits (MsT).
