ädelmynta
Mentha × gracilis
M. ×gentilis
Ädelmynta är namnet på en grupp sinsemellan ganska olika hybrider mellan åkermynta M. arvensis och grönmynta M. spicata. De är frösterila, men liksom andra myntor kan de lätt förökas och spridas med underjordiska utlöpare. I Norden har de från början odlats som doftväxter; ett par har uppträtt som besvärliga rotogräs. Vissa former av ädelmynta har tidigare blandats samman med kransmynta (åkermyntans hybrider med vattenmynta M. aquatica), vilket gör att uppgifter utan belägg är osäkra. Ädelmyntans avgränsning och indelning i Norden klargjordes av Hylander (sammanfattning hos Hylander 1965). Han urskilde sex typer av ädelmynta i Sverige, nästan alla med distinkta utbredningar. Ingen av dessa är med säkerhet funnen utanför Norden; i andra delar av Europa representeras hybriden av andra typer. Ädelmyntan har under senare tid åter kommit i odling, men nu är det delvis utländskt material och nya sorter som marknadsförs. – Från Småland känner man tre av Hylanders ädelmyntor; de redovisas separat nedan. De aktuella förekomsterna, på skräpmark, stämmer inte helt med någon av de i Sverige traditionellt urskilda sorterna och är säkert inkomna utifrån i sen tid. En för Sverige ny sort, ingefärsmynta M. ×gracilis ’Variegata’, kan presenteras.
Alla ädelmyntor har gått tillbaka mycket starkt och växten är numera bara känd från ett fåtal platser i landet (de typer av hybriden som är mest lika åkermynta kan dock vara något förbisedda). Minskningen hänger säkert samman med upphörande odling (Hård 1924). Ädelmynta betecknas som starkt hotad på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005).
Funnen i 6 rutor; tidigare uppgifter från 21 rutor (inklusive sorterna). – Kvarstående och/eller förvildad, sannolikt även inkommen; en gång i tiden bofast, men som sådan försvunnen.
Ädelmynta är namnet på en grupp sinsemellan ganska olika hybrider mellan åkermynta M. arvensis och grönmynta M. spicata. De är frösterila, men liksom andra myntor kan de lätt förökas och spridas med underjordiska utlöpare. I Norden har de från början odlats som doftväxter; ett par har uppträtt som besvärliga rotogräs. Vissa former av ädelmynta har tidigare blandats samman med kransmynta (åkermyntans hybrider med vattenmynta M. aquatica), vilket gör att uppgifter utan belägg är osäkra. Ädelmyntans avgränsning och indelning i Norden klargjordes av Hylander (sammanfattning hos Hylander 1965). Han urskilde sex typer av ädelmynta i Sverige, nästan alla med distinkta utbredningar. Ingen av dessa är med säkerhet funnen utanför Norden; i andra delar av Europa representeras hybriden av andra typer. Ädelmyntan har under senare tid åter kommit i odling, men nu är det delvis utländskt material och nya sorter som marknadsförs. – Från Småland känner man tre av Hylanders ädelmyntor; de redovisas separat nedan. De aktuella förekomsterna, på skräpmark, stämmer inte helt med någon av de i Sverige traditionellt urskilda sorterna och är säkert inkomna utifrån i sen tid. En för Sverige ny sort, ingefärsmynta M. ×gracilis ’Variegata’, kan presenteras.
Alla ädelmyntor har gått tillbaka mycket starkt och växten är numera bara känd från ett fåtal platser i landet (de typer av hybriden som är mest lika åkermynta kan dock vara något förbisedda). Minskningen hänger säkert samman med upphörande odling (Hård 1924). Ädelmynta betecknas som starkt hotad på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005).
Funnen i 6 rutor; tidigare uppgifter från 21 rutor (inklusive sorterna). – Kvarstående och/eller förvildad, sannolikt även inkommen; en gång i tiden bofast, men som sådan försvunnen.
Första fynd
Först noterad som förvildad av E. Fries (ms 1810) i Hylte Femsjö: ´Wäxer wid dyngstackar, Skubhult, S. Bökeberg etc.´ [vid denna tid skilde Fries ännu inte ut de olika sorterna, se nedan]. Den första uppgiften i tryck från landskapet (och landet) är den som citeras nedan under småblommig ädelmynta M. ×gracilis ‘Parviflora’.
Lokaler
Till sort ej bestämbara former av ädelmynta. Jönköping Rogberga V om Tenhults industriområde (6E9c 4008), jordhögar, 2005 (MtS, belägg i S, bestämning ThK). Kalmar Ljungby Moskogen (4G7c 0-2-), soptipp, 2004 (BtN C. Wigermo Å Svensson, belägg i S). Ryssby Lotsgården (4G8h 3949), vägkant, 2003 (TsB, belägg i S, !ThK 2006). Tranås Säby 800 m SSO Tranås kyrka (7F6a 4009), skräpig industritomt, 1993 (JJ, belägg i LD, mest lik ‘Subspicata’ enligt ThK), lokalen senare omgjord till parkeringsplats. Växjö Växjö Norremark (5E1i 3712), soptipp (trädgårdavfall), 1999 (BtN NN ÅW, belägg i S; mest lik ’Verticillata’, enligt ThK).
Oriktiga eller osäkra uppgifter. Aneby Lommaryd Skareda (Ljungh ms); osäker bestämning. Eksjö Edshult 1860 (Liljeson ms 1861 under namnet M. gentilis); uppgiften är försedd med frågetecken. Hylte Södra Unnaryd (Hartman 1861 under namnet M. Agardhiana, Scheutz 1864 under namnet M. sativa); belägg saknas, växten kan vara kransmynta M. ×verticillata. Jönköping Rocksjön (Hartman 1849 under namnet M. Agardhiana, Scheutz 1864 under namnet M. aquatica var. subsativa); belägg saknas, växten kan vara kransmynta M. ×verticillata. Kalmar Ljungby Hossmoån ´ss. vid Kölby, Kranklösaholm etc.´ (Westerlund 1852b) avser med all säkerhet kransmynta M. ×verticillata, som ännu finns där. Odensjö (Hartman 1861 under namnet M. Agardhiana, Scheutz 1864 under namnet M. sativa); belägg saknas, växten kan vara kransmynta M. ×verticillata. Vaggeryd Hagshult (Forsander ms 1820 under namnet M. gentilis); belägg saknas. Vetlanda Ökna (Hartman 1861 under namnet M. Agardhiana, Scheutz 1864 under namnet M. sativa); belägg saknas, växten kan vara kransmynta M. ×verticillata. Värnamo Fryele Fryeledsån (= Härån) (E. Fries 1814–24) under namnet M. gentilis, Hartman 1854 under namnet M. Agardhiana, Scheutz 1864 under namnet M. sativa); växten är kransmynta M. ×verticillata. Åtvidaberg Gärdserum Bodsgård, ´en gärdesren nedom Bodsgd. brinken´, 1855 (Kastman ms 1855); Könserum, Österängen, 1849 (Sondén ms 1850); båda under namnet M. gentilis), osäkra då belägg saknas. Älmhult Stenbrohult Höö (Edenhamn 1970, 1971) är en felbestämning: vattenmynta M. aquatica och ädelmynta redovisas i rapporterna medan åkermynta M. arvensis saknas; i verkligheten är det åkermynta som finns.
Oriktiga eller osäkra uppgifter. Aneby Lommaryd Skareda (Ljungh ms); osäker bestämning. Eksjö Edshult 1860 (Liljeson ms 1861 under namnet M. gentilis); uppgiften är försedd med frågetecken. Hylte Södra Unnaryd (Hartman 1861 under namnet M. Agardhiana, Scheutz 1864 under namnet M. sativa); belägg saknas, växten kan vara kransmynta M. ×verticillata. Jönköping Rocksjön (Hartman 1849 under namnet M. Agardhiana, Scheutz 1864 under namnet M. aquatica var. subsativa); belägg saknas, växten kan vara kransmynta M. ×verticillata. Kalmar Ljungby Hossmoån ´ss. vid Kölby, Kranklösaholm etc.´ (Westerlund 1852b) avser med all säkerhet kransmynta M. ×verticillata, som ännu finns där. Odensjö (Hartman 1861 under namnet M. Agardhiana, Scheutz 1864 under namnet M. sativa); belägg saknas, växten kan vara kransmynta M. ×verticillata. Vaggeryd Hagshult (Forsander ms 1820 under namnet M. gentilis); belägg saknas. Vetlanda Ökna (Hartman 1861 under namnet M. Agardhiana, Scheutz 1864 under namnet M. sativa); belägg saknas, växten kan vara kransmynta M. ×verticillata. Värnamo Fryele Fryeledsån (= Härån) (E. Fries 1814–24) under namnet M. gentilis, Hartman 1854 under namnet M. Agardhiana, Scheutz 1864 under namnet M. sativa); växten är kransmynta M. ×verticillata. Åtvidaberg Gärdserum Bodsgård, ´en gärdesren nedom Bodsgd. brinken´, 1855 (Kastman ms 1855); Könserum, Österängen, 1849 (Sondén ms 1850); båda under namnet M. gentilis), osäkra då belägg saknas. Älmhult Stenbrohult Höö (Edenhamn 1970, 1971) är en felbestämning: vattenmynta M. aquatica och ädelmynta redovisas i rapporterna medan åkermynta M. arvensis saknas; i verkligheten är det åkermynta som finns.