finsvingel
Festuca filiformis
Mer information om arten

F. ovina ssp. capillata; finbladig fårsvingel

Finsvingel är mycket lik fårsvingel men har mindre, blekare och borstlösa eller nästan helt borstlösa småax. Det vetenskapliga och svenska namnet syftar på att basalbladen är ytterst smala, men detta är ingen säker artkaraktär, eftersom fårsvingel kan få lika smala blad i skugga. Arten är västeuropeisk och når som spontan sydvästra Jylland, men i Sverige är den inkommen, framför allt med gräsfrö. De flesta förekomsterna finns eller fanns i parker anlagda kring sekelskiftet 1900, så på lokalerna i Kalmar Åby och Växjö Växjö (se lokalförteckning).

Första fynd

Först insamlad 1915 av H. Osvald i Jönköping Barnarp på Flahults försöksgård, dikeskant på den odlade delen av mossen. Belägg i UPS, av insamlaren bestämt till fårsvingel F. ovina men ombestämt av N. Hylander. – Uppgiften publicerades av Hylander (1943a).

Utbredning

Inga aktuella uppgifter; tidigare uppgifter från 4 rutor. – Förvildad; nog bofast men ej sedd under inventeringen (bara sökt i Kalmar Åby).

Lokaler

Samtliga lokaler. 
Jönköping Barnarp se primäruppgifter.
Kalmar Åby Björnö, i södra parken under bokar bland insådda gräs, 1968 (H. G. Bruun i UME under namnet F. ovina, ombestämning ThK 1994), senare förgäves sökt där av Mora Aronsson.
Växjö Växjö Evedal, brunnsparken, 1943 (N. Hylander i UPS; Hylander 1949b); Hovskulle 1943 (N. Hylander enligt Hylander 1949b).