Enen växer lika gärna på sur som på basrik jord. Den är ljusälskande men har blygsamma fordringar på näringstillgång. Typiska växtplatser är torra och magra hällmarker, backar, beteshagar och hedar, men enen växer också på mycket fuktigare mark, t.ex. i kärrkanter (däremot ser man den sällan eller aldrig i mossarnas kantskogar). Enen är vanlig i gles skog, men den slår upp kraftigare då dessa avverkats. I sluten skog dör den däremot – enskelett i ungskog är ofta ett tecken på att markerna tidigare varit öppna. Busken sprids framför allt av bärätande fåglar.

Märkesträd.
Ett av de högsta kända enträden i landet växte vid Björkerås i Värnamo Rydaholm. 1950 mättes det till 18 meter (O. Persson 1982). Smålands grövsta en växte vid Ubbemåla i Emmaboda Algutsboda; den var 201 cm i omkrets då den fälldes i stormen Gudrun i januari 2005. En annan stor en finns vid järnvägsövergången i Drömminge (Värnamo Voxtorp). Med sina 190 cm i omkrets är den nummer tre i storlek bland Sveriges enar (Österberg 2001).