Blåtåtel växer ljusöppet eller i måttlig skugga på eller i anslutning till fuktig eller våt mark. Arten är föga näringskrävande men hävdar sig väl även på mineralnäringsrik jord. I de nederbördsrika trakterna i västra Småland kan blåtåtelns kraftiga tuvor helt dominera i olika typer av våtmarker. Den går där högt upp i moränsluttningarna och uppträder även, om än glest, i bärrisvegetationen. Genom sin starka tuvbildning kan arten vara ett besvärande hinder vid skogsodling. Där den slås eller betas bildar den däremot jämna mattor, och den är ett normalt inslag i välhävdade lågstarrängar i hela landskapet. På översvämningsstränderna vid åar och sjöar är den ofta dominerande, och den utgjorde förr en stor del av madhöet.
Blåtåtelkärrens tuvor utgör ofta erosionsgräns mot sjöar. Västerut kan klockgentiana Gentiana pneumonanthe och strandlummer Lycopodiella inundata påträffas i de blottade rotzonerna.
Första fynd
Bygdenamn och bruk
Utbredning
Funnen i 1356 rutor; tidigare uppgifter från 311 rutor. Mycket vanlig i större delen av Småland men betydligt mindre framträdande i öster; ganska vanlig i nordost och ganska sällsynt i Vätterbygden. – Ursprunglig.
