huvudarun
Centaurium erythraea var. capitatum
C. capitatum
Huvudarun är beskriven från Tyskland och är dessutom känd från strödda platser i Danmark, södra England och nordvästra Frankrike (Hansen 1958, Stace 1997). Den är alltså inte, vilket ibland påstås, unik för Sverige. I vårt land har den funnits på åtskilliga platser på norra Öland (nu bara ett enda ställe), på Kullaberg i Skåne och på ovan angivna småländska lokal. Huvudarun står ytterst nära flockarun C. erythraea var. erythraea och kan ha uppkommit ur denna genom en enkel genetisk förändring. – På Öland växer huvudarun i kulturskapad miljö på öppen, något fuktig sand; den småländska lokalen avviker alltså starkt.
Huvudarun är beskriven från Tyskland och är dessutom känd från strödda platser i Danmark, södra England och nordvästra Frankrike (Hansen 1958, Stace 1997). Den är alltså inte, vilket ibland påstås, unik för Sverige. I vårt land har den funnits på åtskilliga platser på norra Öland (nu bara ett enda ställe), på Kullaberg i Skåne och på ovan angivna småländska lokal. Huvudarun står ytterst nära flockarun C. erythraea var. erythraea och kan ha uppkommit ur denna genom en enkel genetisk förändring. – På Öland växer huvudarun i kulturskapad miljö på öppen, något fuktig sand; den småländska lokalen avviker alltså starkt.
Första fynd
Funnen en gång, i Kalmar Ryssby Venenäs på Skäggenäshalvön, 4 (eller 5) augusti 1930 av R. Sterner. Belägg finns i GB och S. Förekomsten var ganska sparsam enligt etiketten till belägget i S. Uppgiften publicerades av Sterner (1933), och biotopen angavs där vara en grusig havsstrand i övre delen av rödsvingelbältet (Festuca rubra). – Senare observationer saknas.
Lokaler
Inga aktuella uppgifter; 1 tidigare (se ovan). – Tillfällig (men sannolikt spontan).